Dagens Nyheter – 24 mars 1869, sida 2

Sverige vintern 1869. Skizz. I Hör tonernas vågor, se lampornas glans? Kring salen sig sluter en skimrande krans, Af morgonfrisk ungdom och skönhet och grace, Af sammet och siden och skyar af gaze. Juvelerna tindra kring panna och arm Och tiäfla med blicken så eldig och varm, Och Brabantska spetsar af finaste slag Omsvifva de sköna med luftigt behag; Och smycken af perlor, briljanter och guld, De göra hvar ungmö mer fager och huld. Hör tonerna brusa, se dansen begynns! Förtrollad med ens hela balsalen syns; Hvar Martis-son blifvit en kärlekens gud, Som skönheten för vid sin arm. såsom brud. På bonade tiljor de sväfva omkring, Och bilda och bryta en vexlande ring. Bland blommor och ljus under skämt och i fröjd Har festliga stämningen uppnått sin höjd. Då kommer soupern, — hvilket präktigt kalas! Ett bord med kristaller och silfver och glas Med blommor och frukter och vin och konfekt, Som sällskapet skyndar att anfalla kiickt, Och hummer och ostron och rysk kaviar Och tryffel och sparris till godo man tar. Champagnkorkar smälla, och perldrycken töms Af herrar och damer, bedöms och betöms. Och glasen och skämtet de göra sin rund, Tills sömnig enhvar reser hem till Jon Blund. Så tillbringas tiden, och vintern förgår; Så njuter man lifvet i Stockholm i år. II. Se invid Wetterns klara, blåa våg En hydda står vid branta klippans fot; Dess torfbelagda tak har skyddat förr Ett hem, der sällhet ur hvart öga log, Dit mannen glad från dagens tunga virf Vändt åter, och der makan fostrat ömt En blåögd barnatropp, hvars muntra glam För far och mor förr skingrat hvarje sorg. Nu taflan är förbytt. På spiselns hill En aftärd blek gestalt med dyster blick, Med hiändren modlöst fällda i sitt sköt, Den sjuke fadren sitter; modren ser Från sömmen upp med oro, blickar dock Snart åter på sitt värf, en liten rock, Som, hel och ren, fast lappad öfverallt, Skall skyla äldsta sonen på dess färd Att söka bröd och skydd hos frimmande. På golfvet leka trenne späda barn, Men sakta, att ej störa sjuklingen.