Dagens Nyheter – 19 mars 1869, sida 2

jag har ett ärende, herr Ferrol, som jag vill framföra, emedan det för mig är af allrahögsta vigt. Hittills har ni hindrat mig från att tala; nu vill, nu skall jag utsäga hvad jag har på hjertat. — Eftersom ni märkt att jag hindrat er från att tala, torde ni äfven inse att jag har ett ogynnsamt svar att gifva på den framställning ni ämnar göra. — Nej, det hvarken inser eller vill jag inse, genmälde Hugh; det finnes intet giltigt skäl för er att afslå min begäran. Ni vet, herr Ferrol, att jag älskat henne hela mitt lif. — Och har Janet detsamma och skickat er till mig? — Nej, det har hon icke — hon står helt och hållet under ert inflytande och vågar ej... hvad säger jag? Förlåt mig, men jag måste engång tala ut. Jag tror, ja, jag tror att Janet kunde älska mig, ifall ni gaf henne er tillåtelse dertill — och hvarför icke tilllåta henne, hvarför träda emellan en man och hans lefnads lycka — em man, hvilken skule göra allt för henne? Hvad har ni emot mig, herr Ferrol, eftersom ni bevisar mig så mycken ringaktning? Jag säger er uppriktigt, att jag älskar er dotter af allt mitt bjerta; och då jag nu ber er giva mig henne — hvarför skulle ni vägra? Ferrol teg en stund; de skäl ban tänkt framställa till sitt försvar, hade på förhand blifvit vederlagda af den häftige älskaren. Han yttrade till sist: — Hugh, ni medgif