vände hon sig om, för att se efter sin far och tala om för honom att Hugh var närvarande. Ferrol helsade på den unge mannen helt stelt; han röjde dervid icke heller någon öfverraskning. Men Hugh hade hvarken ögon eller öron för någon annan än Janet. Aldrig förr hade hon synts honom så intagande, som nu. Lord Ewyas förvånades icke öfver att se sin unge slägting så väl mottagen af hans vackra gäst; men alla, som sågo Janet för första gången afundades Bartletts lycka. Janet kände sig obeskrifligt glad öfver att träffa en gammal vän bland alla dessa främmande; hon hade nu en beskyddare, tyckte hon. Och hon sade: -— Hugh, det var särdeles roligt att få se er här; nu kan jag vara säker om, att icke bli utan en kavaljer. — Ack! Janet, jag är rädd för... svarade Hugh, men han talade icke till punkt. — Hvad! utropade hon, orolig för att hon måhända gått alltför rakt på saken. Kanske ni redan är engagerad för hela aftonen, Hugh? Jag trodde icke... — Nej, nej, hvad jag fruktar för, det är att ni kommer att få alltför många kavaljerer för att minnas mig. I detta ögonblick nalkades lord Ewyas. Han ville icke, att hon skulle lofva bort sig åt .en oansenlig landsortsbo, hvadan han sökte draga hennes uppmärksamhet åt