Dagens Nyheter – 18 mars 1869, sida 2

fortsättas kl. 6. Vi lemna derföre en kort öfversigt af hela denna diskussion i sammanhang med referatet öfver kammarens aftonsammanträde, som återfinnes här nedan. Gårdagens aftonsammanträden. FÖRSTA KAMMAREN. Under aftonens sammanträde fortsattes och afslutades behandlingen af tillfälliga utskottets förslag till ny fattigvårdsförordviog. De nu föredragna punkterna i förslaget, angående dels grunden för sattigvårdsbidrag del!såtgärder: till förekommande af betlarde, återremitterades till största delen till utskottet. Endäst punkter-a 14 och 15 biföllos, den sednare dock först efter omröstvirg med 32 röster mot 26 som afgåfvos för återremiss. Bevillningsutskottets betänkande n:o 8, i anledning af väckta motioner om ändringar i bevillningsförordningen godkändes till allra största delen, och beslöt kammaren för sin del således, att arbetsgifvare skall ansvara för sina tjenstehjons och arbetares personela utskylder. Konstitutionsutskottets memorial n:o 4, angående fullbordad gransknirg af de i statsrådet förda protokoll, n:o 7, angående hr Sven Nilssons i andra kammaren framställda och till utskottet hänvisade anmärkning mot chefen för landtförsvarsdepartementet, och 1:00 6, i anledning af återremiss i viss del af utskottets utlåtande angående hrr Treffenbergs, Wa!l6:s och Falkmars motioner om ändring i 23 8 riksdagsordnivgen, lades till handlingarLe. ANDRA KAMMAREN. I fråga om bankovinsten hafva under denna riksdag ej färre än sju representanter, hrr E. Frisk i första och hrr Jöns Pehrsson, Johan Olsson, Eric Olsson, Magnus Svensson, Ola Månsson och A. J. Sandstedt, väckt förslag om, somliga att banker skulle få behålla hela sin vinst, andra att en stor del deraf skulle fastläsas vid bankens foder och resten användas till statens allmänna behof. Kongl. maj:t har deremot i statsregleringspropositionen föreslagit att bankens hela vinst för 1867 och 1868 skulle till riksgäldskontoret öfverlemnas. Bankovinsten för dessa två år uppgår till 3,531,256 rdr. Bankoutskottet har i afgifvet utlåtande föreslagit, att tillsammans 2,500,000 rdr, deraf 1,995,647 rår 77 öre, eller hela summan af 1867 års vinst och 504,352 rdr 23 öre af vinsten för 1868 måtte lemnas till riksgäldskontoret. — Hrr Rändbäck, Ola Jönsson, J. Wener och E. Dofsn, ledamöter af bankoutskottet, ha ansett som en vigtig grundsats, den der kör uppebållas, att något af hvarje års vinst blir åt banken förbehållet och derför föreslagit att 1,500,000 rdr af 1867 och 1,000,000 rdr af 1868 års vinst måtte för statens allmänna behof anvisas. Under den långa diskussion, som om denna fråga uppstod, gällde striden således förfäktandet af tre olika meningar, regeringens, utskottets och reservanternas förslag. För det första af dessa förslag talade ej många, endast hrr Gripenstedt, statsrådet af Ugglas, fledlund, Ocklind och v. Troil. Hr af Uggas anmärkte, alt eu tWvdjedel al det tilfölliga lån som staten upptog 1867, snart är förfallen till betalning och att regeringen ansett rättast att för detta ändamål använda banko: vinsten. Han hade ännu samma å-igt och ville ha denna mening bevarad i kammarens protokoll, på det att regeringen ej måtte få skulden, i fall kammaren, genom att afslå regeringens proposition, sedan för skuldens betalande måste gripa till utvägen antingen att öka beskattningen eller upptaga ett nytt lån; utvägar, för hvilka talaren ej vore böjd, då tillgång funnes disponibel. Hr Gripenstedt, som ej erkände att banken behöfde sin vinst, kunde i betänkandet ej finna ett enda skäl anfördt för den af utskottet föreslagna summan, men han kunde mellan raderna läsa ett sådant: man ville nödvändigt tillskapa en konstlad brist, för att sedan begagna denna som argument för nedsättningen å andra för statsverket nödvändiga anslag. Hr Hedlund klandrade bankeus förvaltning, anmärkande att inom styrelsen för Sveriges riksbank under tiotal af år ej funnits en enda banä-karl, hvarför ock administrationen blifvit fasaväc kande dyr, jemförd med den vid mycket större barker än vår. Här uppgår administrationen till inemot 600,000 rdr, då Köpenhamns och Nordtysklands barker med vida större rörelse och kapitaler, administreras för fjerdedelen af denna summa. Häri kunde man göra besparingar på ett vida lämpligare sätt, än att fastläsa vid banken en summa, som den utan olägenhet kan vara utaf med, men hvilken staten för sina behof behöfver.