Dagens Nyheter – 13 mars 1869, sida 2

om. — Jag är rädd för att ers nåd blifvit ond på mig. — Nej, det hår jag visst ej blifvit... Mend hväd säger du om min femtonåriga tystnad? Det var jemt 15 år sedan jag sände dig pengar, då jag fick ditt bref i fjol. — Åh! nådig herre, vi ha tänkt nästan beständigt på er. Isynnerhet Richard . han kunde aldrig glömma er och er stackars fru. — Hvad menar du? — Han undrade alltid hvem det var, som hade hjerta att bära våldsam hand på er olyckliga maka. Just dessa ord upprepade han många gånger, Säg, hvem kunde det vara, nådig herre, som gjorde sig skyldig till en sådan grymhet? Hvem kunde det vara? Hvad mig vidkommer, skulle jag ej ha velat göra henne merä ondt, än om hon varit mitt eget barn. — Hvem tror du sjelf vara den brottslige? — Det vet jag icke ålls. Samtalet fortsattes, och åter fick Ferrol anledning ätt yttra sin mening om det okloka i hennes beslut att vända tillbaka till Europa. — Det hade varit bättre för dig, yttrade han, att du blifvit der du var. Aflägg nu besök hos alla dina gamla vänner, gör sedan dina säker i ordning och res, det råder jag dig tilll Bäst är, att vi ha oceanen mellan oss, Det kan icke vara angenämt att se en person, som... ständigt måste erinra mig om min första hustrus mord, — Gud! nådig herre, ni förskräcker