Dagens Nyheter – 13 mars 1869, sida 1

Samma dag besöktes Tornet af fru Bartlett och hennes döttrar. Den välvilliga frun hoppades, att Ferrol blifvit förändrad under den långa tid, han varit borta, så att han numera icke skulle såsom förr undandraga sig att umgås med sina grannar. Hon inbjöd honom och hans familj att äta middag hos henne ett par dagar sednare; men Ferrol afslog för sin del inbjudningen, och gjorde derigenom såsom alltid den goda fru Lucy ledsen, Fru Ferrol kände sig mycket glad öfver att åter vara i sitt hem. Hon var icke sjuk, men hennes krafter hade betydligt minskats. Hon var mycket känslig för intryck af alla slag, och hon liknade en planta, hvars lif beror på, att den skyddas för frost. — Jag är lycklig, Paul, sade hon till sin man, då de på aftonen sutto tillsammans: Jag erfar en känsla af välbefinnande — ett återsken från fordna, klara dagar. Jag är fullkomligt obekymrad... Har jag icke här allt hvad jag älskar — dig och Janet? tilllade, hon och pekade åt en dörr, genom hvilken hennes dotter nyss gått ut. — Ja, må så vara. Denna ljufva stund råder inom och utom oss en sådan frid, ett sådant lugn, som hade det aldrig varit och kunde det aldrig komma någon storm. Denna stund är lycklig; låtom oss njuta deraf: — Stormar: ha vi emellertid icke saknat, sade fru Ferrol. När jag tänker på den fara, för