Dagens Nyheter – 13 mars 1869, sida 1

I derna samtyckte icke till denna proposition (skrifvelse den 5 april 1845). Och vid samma riksdag tog sig bondeståndet ensamt den friheter, fastän 90 8 R.-F. äfvsn då fanns, att hos k. m:t achålla, dels att k. m:t måtte ej allenast förklara, det alla från och med år 1820 angående berörde hemman i administratif väg utfärdade författningar och resolutioner icke finge anses hindra upptagandet af frågor om egandeeller dispositionsrätten till de halländska kyrkohemmanen eller skatteköp af desamma, utan ock utförda författning till närmare bestimmande af kyrkornas, presterskapets och åboernas ömsesidiga rittigheter i afseende å ifrågavarande hemman, och genom hvilken skulle, bland annat, stadgas att nuvarande och blifvande åboer å hemmanen borde anseg lika med innehafvare af kronohemman och sålunda vara berittigade att på samma färt som dessa genom skatteköp förvärfva jordegande och dispositionsrätt till sina innehafvande hemman, dels ock att, derest k. m:t ej skulle finna för godt en sådan författning utfirda, undersökning måtte anställas til utrönande, om och hvilka hemman tillhörde kronan semt borde af kronan med åbver förses eller vore af. beskaffenhet, att kyrkorna eller presterskapet till dem hade jordegandeeller dispositionsrätt, samt at nödiga föreskrifter derefter måtte meddelas, som betryggade kronans och åboernes rätt. Genom dessa prejudikster är utskottets kärnargumert, att 90 R. F. skulle hindra bifall till motionen, tillräckligt vederlagdt. Men vi skola ändock litet fullfölja historien om den Halländska kyrkohemmang-saken. Sedan regeringen afslagit rikets stäsders skrifvelse af år 1840 angående rättegångs anställande, utan att taga 90 R. F. till gru:.d för afslaget, och sedan hon fått del af Bondeståndets skrifvelse af 1845, uppdrog hon, doek ieke såsom direkt svar på sistvämnde skrifvelse, utan med föranledande af dåvarasde kommisionslardtmätaren (numera generaldirektören) Falkmans anrbad, åt horcom attidanska och svenska arkiver anställa forskningar med afseende på frågan om de Halländska kyrkohemmarens vatur. Regeringen gjorde sålunda 1846 precishvad hr Ola Jönsson nu yrkat att hanmåtte göra med afseerde på skånska hemman; och den advokatyren torde utskottets ledamöter ändock ej försöka anväsda, att detta skedde annat än i följd af rikets ständers och bondeståndets önskringar, ehuruväl regeringen, sedan frågan blifvit genom hr Falkmazr fullständig. utredd och ett tillfredaställande resultat vunnet, ändtligen den 11 april 1853 förklarade att den af bondeståndet begärda undersökningen dåmera icke vorenödig. Det bör nämras att hr Falkmans utmärkta utredning ådagalade att åtskilliga af de i 80-40 år vid riksdzgarne omivistade hsalländska kyrkohemmanen icke voro kyrko-, utan kronohemman. Ett ennat förment kärnargument i utskottets utlåtande är att genom bifall till motioneg, som föreslår en obehörig åtgärd, skulle egsnderättens helgad kränkas. Det är redan visadt att en dylik åtgärd förr hvarken af ständer eller regering anset:s obehörig; och en komit6s undersökning, cm den bragt i dagen att åtskilliga nu i enskildas våld varande hemman rätteligen tillhöra kronan, icke skulle lagligen kunra leda till aunsat än tvist om eganderätten vid vederbörlig domatol, d. v. a. till samma fara för orättmätiga hemmansinnehafvare som äfven nu hotar dem, Om 1857 års beslut angående nya jordeböckers upprättande dervid skulle lägga hinder i vägen, hvilket blifvit på goda skäl bestridt, så kan den på samma sätt som den tillkommit uppbäfvas, utom der sådant upphäfvande skulle kränka egendomsköp, hvilket skett efter att det beslutet trädde i kraft. : För öfrigt tro vi att ingenting kan vara.