Dagens Nyheter – 9 mars 1869, sida 2

undertecknad, arrendator af alla i Efveröds socken under Maltesholm lydande frälsehemman, tillsammans 3 mantal, lemna den upplysning, att någon rättegång å -hvarken kronans: eller enskild mans vägnar varit väckt emot eganderätten till dessa frälsehemman; men att deremot, för några år tillbaka, Efverröds kyrka, som sedan hundratals år egt 2 i Efveröds by belägna hemman, blifvit fråndömd till kronan ett af dessa hemman. Förmodligen bar redaktionen af Dagens Nyheter förvexlat ifrågaverande kyrkohemman med frälsehemman under Maltesholm och således fått och meddelat en vilseledande upp lysning?), hvilket jag ansett mig härmed böra rätta och derigenom på samma gång för den tidningsläsande allmänheten tydliggöra, att det icke är så helt med de skäl och fakta, som framhafvas till stöd för den opinion, som tycks blifvit modern inom ett visst läger?). Beträffande åter det hemman, N:ris 37 Efveröd, som genom Kongl. Maj:ts dom blifvit kyrkan fråndömdt, så torde det kunna intressera allmänheten att få kännedom huru -härmed tillgått. Som förut är sagdt, egde Efveröds kyrka 2:ne hemman i Efveröds by N:ris 23 och 37, hvilka hemman kyrkan bortstädjat under hundratals år. Då hemmanet np:ris 37 blef för några år sedan åboledigt, anhängiggjordes rättegång emot kyrkan om detta hemman och blef det vid landshöfdinge-embetet, kammarkollegium och slutligen i statsrådet förklsradt för kronohemman, och kyrkan, som sökte åboeller städje-rätt, dömdes denna förlustig. En tid derefter blef det andra hemmanet åboledigt, och advokatfiskalsembetet i kammarkollegium väckte åtal för återvinnande äfven af detta hemman till kronan; men nu hade slika tvister fått ett nytt forum. De skulle utredas vid domstol och, märk noga! såväl underdomstolarre som ock Högsta domstolen tillerkände kyrkan hemmanet och dömde kronan, att till kyrkan gälda rättegångskostnader med nära Ett hundra rdr. Som begge dessa hemman äro af enahanda natur, införda i alla från urminnes tider vårande kronooch kyrko-längder, så föreföll det den oinvigde högst eget, att så olika domar kunde så nära på hvarandra fällas i ett ärende af enahanda beskaffenhet; och då Efveröds kyrkas målsmän tillfrågade lagkunnige män huru så kunnat ske, svarades: att det hemmar, som genom förra domslutet blifvit kyrkan fråndömdt, obestridligen återginge till kyrkan, om resning i saken begärdes och vanns för ny handläggning vid vederbörlig domstol. Kyrkans målsmän hafva nu sökt denna resning, och intressant skall det blifva att se huru denna tvist slutar. Här gäller ej mitt och ditt emellan frälseegare oeh landtbonde, utan emellan kyrkan och kronan, hvilken denna gång tycks ha tillvällat sig mera än den verkligen bort. Det bör vara hvarje rättsinnigs pligt, att, gent emot den oro som väckt: här i provinsen genom den vanryktade Tullberg, hans anbang och andra jägtare efter den okunniga hopens opinion, vederlägga de genom pressen spridda så kallade verkliga fakta emot frälseegarnes eganderätt till sina hemman: en opinion, som ogillas af alla som hysa rättskänsla och aktning för lagen och den helgd som eganderätten bör hafva inom hvarje samhälle, der icke godtycket och kommunismen sitta vid styret. Efveröd i Christianstads län den 24 Febraari 1869, Adolf Falkman. Undertecknade, Efveröds kyrkas föreståndare, få härmed intyga, att hvad i ofvanstående skrift är sagdt om kyrka och frälsehemman inom denna socken är till alla delar med sanningen öfverensstämmande, äfvensom att vi för öfrigt till alla delar instämma i hvad herr A. Falkman sagt. Efveröd den 24 Februari 1869. P. Lefvesson, v. pastort Carl Isacsson. Hans Persson. Ledamöter i kyrkorådet. Erkännande riktigheten af anmärkningen, att ifrågavarande hemman icke tillhört Maltesholm, utan Efveröds kyrka, få vi endast tillägga, att Efveröd är patronelt pastorat och att egaren till Maltesholm är patronus. 2) Se vårt tillägg, efter denna skrift. 3) Den opinionen var för omkring hundra år sedan också modern inom ett visst läger, som heter Sveriges regering och hvilken då gång på gång i kungl. bref uppmanade domhafvandena i de skånska provinserna att icke så ouppmärksamt som dittills meddela fasta å hemman; det hade nemligen ofta förekommit att häradsrätterna meddelat fasta utan att laga åtkomst visats.