sjelf. — Det samma tyckte hon äfven följande morgon, då två konstaplar infunno sig och arresterade Ferrol i anledning af James mord. Undersökning hade blifvit hållen. Juryn, sammansatt af borgare i staden, hvilka kände sig högeligen uppbragte öfver tumultet och att en man bliifvit skjuten i deras eljest fredliga stad, hade mot Ferrol afgifvit ett utslag, lydande på uppsåtligt mord, och de edsvurnes ordförande hade följaktligen utfärdat en ordre om hans gripande. — Jag sade ju det! yttrade Ferrol till sin hustru och log, då han visade henne ordern. Hon stod förfärad och blek som döden; Janet kom, öfverväldigad af fruktan och utan att kunna säga ett ord, inrusande i rummet; tårarna strömmade utför hennes kinder, hon grep sin moder hårdt i armen och såg stelt på fadren. Ferrol. stod ännu lugn och smålog. — Det fattas helt obetydligt för att göra scenen heroisk, sade han. Tidningarna skola innehålla artiklar, kan jag tro, af ungefär detta: innehåll: Der stod uslingen, nedsölad i en medmenniskas blod... — OQO, min käre, käre Paul, utbrast Elinor, höll handen för ögonen och gömde ansigtet vid hans bröst; hur kan du tala så förskräckligt! — Man skall säga mycket värre; dw måste bereda dig på allt! ...FarVäl, min. älskade, Så snart som möjligt skall jag skicka bud till dig... En kyss åt dig,