Dagens Nyheter – 5 mars 1869, sida 1

MRUNTNESELE LE RR For oo 92 Om de tänkte att dräpa er, hvarför gjorde de ieke det genast? Ni var ju i deras händer, innan vi bröto igenom! — Ack, min Gud, för hvilket pris ni har frälst oss! utbrast lord Ewyas; — huru han stönade! — Ferrol, jag tror icke att jag vågat göra det, tillade herr Wyars, åtminstone ej så länge svordomarne ännu voro varma i hans mun, som man säger. — Så var det lyckligt för er att jag vågade det! svarade Ferrol lugnt; hörde ni hans ogudaktiga hotelser?... Det är onekligt att vi ha er att tacka för vår räddning, yttrade domaren Delabre. Jag vill ej våga en penny på, att vi hade två minuters rådrum innan vi blifvit mördade... För min del erkänner jag. den stora förbindelse, hvari jag står till er, min herre! — Äfven jag, för min del, yttrade lord Ewyas och skakade hjertligt Ferrols händer. — Jag är glad, att allt står väl till, svarade Ferrol gladt; jag hoppas åtminstone att allt är öfver nu, tillade han och såg ut genom fönstret; folket var ännu samladt på torget och skränet fortfor, men mattare; det var vilddjurets rytande öfver att rofvet kommit undan: — Det bästa vi nu kunna göråd, är att dessa herrar fara härifrån på en bakväg och fortsätta till Harolds Castle samt stanna der, till dess allt är lugnt. Hvad säger ni om detta försläg, mylord?