Dagens Nyheter – 4 mars 1869, sida 2

made mot folkhopen. Men kavalleriangreppet emot ett så sammanträngdt och viljefast infanteri hade endast helt obetydlig verkan. Ryttarne hade blott sina ridspön att slå med och derföre inträffade äfven att hästarne, hvilka grepos i tygeln af de närmast stående, hejdades och trängdes tillbaka. — Då storma vi denna lefvande mur till fots! — ropade Ferrol. Vi måste försöka att komma fram! De bildade en kolonn, med Ferrolispetsen, armbågade sig in i folkmassan och trängde sig igenom, utan att göra sig skyldiga till någon annan våldsamhet, och nådde slutligen vagnarna. Lord Ewyas och en afhans vänner, som åkte med honom, skyndade ut ur vagnen. Den förstnämnde mottogs med tjut och skrål af folkmassan, hvilken blef alltmera packad och påträngande. — Jag begriper icke hvad de vilja, sade lord Ewyas. Hvad vänta de på? — Endast att någon skäll börja, tänker jag, svarade Ferrol; men polisen gör allt hvad den kan utomkring för att bana oss väg. — Och skola vi slippa igenom? — De flesta af oss göra det nog, men domaren Delabre och sherifen Smith: göra det knappast, tror jag, svarade Ferrol och pekade på deras vagn. — Mina herrar, sade Delabre och stack hufvudet genom vagnsfönstret, hvad är på färde? En sten, en mycket liten sten, kastades behändigt mot hans hufvud och träffade ho