nd eb -— en fara, sade Elinor, och vill draga sig undan på din bekostnad. — Derom skrifver han icke ett ord, det försäkrar jag dig, svarade Ferrol leende. — Nej visst, men det är meningen; det är ganska säkert en allvarsam fara, när du behöfver vara med. — Hvad menar du, Elinor? — De behöfva dig och din hjelp, och när du... när du ... — När jag får hufvudet krossadt, ja, hvad sedan? — O, nej, nej, nej! — Då dör jag för dig — dör lycklig!... Men hvarför tala om döden, Elinor? Jag reser till tinget i sällskap med ett halft dussin män och kommer åter i afton, fastän kanhända något sent; det är hela affären. Farväl, min älskade! Han red i traf vägen fram till Harolds Castle. Han träffade lord Ewyas i sällskap med en del af grefskapets herremän hos sherifen, hvilken, enligt ett gammalt bruk, gaf en splendid frukost för noblessen; innan man ledsagade domaren till staden. — Jag hör, att domaren är mycket ängslig öfver den i staden rådande oron, sade lord Ewyas och vände sig till sherifen; hvad är er tanke om saken, herr Smith? — Jag väntar ännu fler af mina vänner, svarade herr Smith, som nyligen blifvit utnämnd till sin värdighet och nu uppträdde för första gången som traktens förnämsta kommunalembetsman. — Skulle något allvarsamt komma i fråga, fortfor lorden, så kunna ju