Dagens Nyheter – 4 mars 1869, sida 1

nom i peruken. Peruk och hufvud försvunno ögonblickligt under gapskratt från folkets sida. — Det är likväl någonting vildt i glädjen, anmärkte herr Amyas; — hvad skola vi företaga oss? -— Ingenting förrän hjelp kommer; vi kunna ju ej taga ett steg! Vid dessa ord sprang han upp bakpå vagnen och blickade bort åt alla håll öfver massans hufvuden för att möjligen upptäcka någon utväg. — Lefve Ferrol! skrek en röst ur hopen, och han såg sin vän James Shenfrith med ett rödt band i hatten, vinkande med handen åt honom. — Ni får inte röra Ferrol, gossar! — Röra ni en, röra ni alla, svarade Ferrol. Hvad önska ni? — Inom dessa fyra väggar sitta män, som skulle gå fria, svarade ordföranden och pekade på fängelset. — Hvad kunna engelsmän fordra af engelsmän, annat än ett ordentligt förhör — förhör af en jury? svarade Ferrol. — Ett ärligt förhör blef äfven lofvadt männen i X..., men de hängdes likväl! ... Lagen kan ingen tvinga, svarade Ferrol allvarligt, hvarken den ene eller den andre. Men lagen är icke här, endast lagtolkarne.: Lagen är i London, i norden, i södern, öfverallt! Om äfven en domare skulle frikänna, blefvo de i alla fall dömde... — Hvem har gifvit dig fullmakt att tala å Alla dessa engelsmäns vägnar? frågade Ferrol. Bättre än. du, känna de utan tvifvel landets lag och rätt. Hvarför har ni