Dagens Nyheter – 4 mars 1869, sida 1

dem medförer, för så vidt nemligen de vilja handla såsom kloka samhällsmedlemmar och ej såsom tanklöse enstöringar. Dåår 1863 de valberättigade för första gången egde begagna sig af åe nya rättigheterna, var det icke underligt att man ieke gjorde för sig nog klart hvilka skyldigheter (åtminstone indirekt) medföljde desamma; eller med andra ord, man gjorde ej fullt klart för sig huru Valen borde ske, på bästa sätt och med bästa resultat. Men att ännu, år 1868, de valmän som voro för dessa val så lifvade, att de infunno sig vid valurnorna, icke hunnit göra sig förtroliga med allmänna vals natur och fordran påsam manhållning 0. s. Vv. — det är verkligen ganska anumärkningsvärdt. Vid hvarje stadsfullmäktigval hållas dock inom alla valkretsar förberedande valmöten. Ofta sko profval. . Kandidatlistor upprättas på eller genom dessa möten. Vanligen ser man dessutom i tidningarne andra listor förordas 0. s. v. Allt detta är godt och väl, emedan det bevisar lif och intresse för saken, om än hos ett fåtal. Men — huru ske sjelfva valen? Huru håller man sig inom omfånget af dessa, vanligen med dubbla antalet försedda, kandidatlistor? När man granskar valprotokollen, faller man i häpnad öfver den uppenbara liknöjdhet för kandidatlistor och kretsar och okunnighet om dem som röstas på, hvarpå dessa protokoller lemna påtagliga bevis. Man kan tryggt säga, att dessa val sakna en verkligt allmän karakter; ja, att de äro ett virrvarr, betraktade såsom offentliga handlingar af en hufvudstads valkorporation. Vi vilja här nedan lemna bevis för detta vårt påstående. Dock först ett par ord. Naturligtvis ega de valberättigade att välja stadsfullmäktige ibland Stockholms valbara innevånare. De äro i detta fall icke bundna inom egen krets — det är klart. Men deraf följer alldeles icke, att det är klokt eller en3 kan försvaras, att valmänv, utan att bry sig om uppgjorda kandidatlistor, kasta sina röster än hit än dit inom olika kretser, för att kunna få välja på personer efter eget tycke; och allt detta ofta utan att ens taga kännedom om huruvida de personer de ha tycke för och välja på, äro stadsfullmäktige förat eller ej! Vi anse det alldeles icke klandervärdt, tvertom, att utom kretsen välja en eller annan person, som kanske i egen krets fallit igenom vid valet eller på annat sätt, ehuru af allmänna meningen uppburen, blifvit förbigången — men det torde väl dock såsom regel kunna antagas, att man bör välja inom kretsen, såvida der finnas något sånär tillfredsställande kandidat och det icke yppar sig en allmän mening inom -hela kretsen för någon mycket framståerde person, som icke hör dit. Denna åsigt har ock alltsedan år 1863, med ganska få undantag, gjort sig här gällande, och vi skulle således icke alls behöft påpeka förhållandet, såvida icke de omtalade protokollen utvisade att en stor mängd röster utan allt gagn årligen bortkastas på personer utom den röstandes krets. Vid de förberedande valmötena väljas kandidaterna med högst få undantag inom kretsen. Då vid dessa nästan alltid sakkännedom i detta afseende gjort sig gällande, torde det vara att förorda, att de valmän, som gerna skulle se pågon viss person vald, synnerligen i fall denne tillhör annan krets, måtte infinna sig vid mötena för att der öppet verka för sin kandidat. Men sedan man öfverenskommit om t. ex 20 namn för val af 10 stadsfullmäktige, så torde det vara skäl att hålla sig inom dessa vid sjelfva valet. Man kan vara säker på att ingen nytia kan uppstå för den goda saken genom röstsplittring. Hvad skall man väl säga derom, att vid valen i fjol till 10 stadsfullmäktige inom hvarje krets, man i den första valde på 48, i andra på 65, i tredje -på 85, i fjerde .på 95 och i