Dagens Nyheter – 3 mars 1869, sida 2

Wärhulta ångsågs brand. ( Vittnesberättelser.) : (Forts.) 9. Arrendatorn Carl Er. Carlsson: att han anländt till brandstället med en Westermo kyrka tillhörig slangspruta, hvarmed han börjat släcka elden i en vedhög, då Grubb kommit och befallt honom att upphöra härmed och i stället spruta fen en hop ribb och stör af obetydligt värde varigenom vittnet anser att 30 å 40 famnar ved blifvit uppbrända. Han tillägger, att Grubbs dotter varit emot honom nere vid kanalen och befallt honom att ej åka upp till brandstället, men att han ej åtlydt denna befallning; att såväl han, som flere af de vid släckningen biträdande, blifvit af Gr. förbjudne att utlägga plank, för att komma åt att hemta vatten ur kanalen, utan fick sådant endast tagas ur dypölar; att många personer yttrat: hvad ha vi här att göra, då vi ej få hemta vatten ur kanalen och då således afsigten tydligen är att det skall brinna? (Grubb invänder, att det ej var hans dotter, utan en frös ken Flemming, som sökte förhindra vittnet att åka upp till brandstället med sprutan och detta af den orsak, att hon fruktade det hästen, som blifvit förspänd för sprutvagnhen, och som var en af Grubbs vagnshästar, skulle skena och derför velat att sprutan skulle bäras, och beträffande vittnets påstående att plank ej fick utläggas, säger Gr. att det var onödigt, emedan en ordentlig brygga fanns på annat ställe.) : 10. Lars Jansson: att han börjat gå vall om natten med boskap, som han motatin i en fälla, då han fick höra klämtslagen, men att G. i detsamma kommit och befallt honom att åter utsläppa kreaturen i den närbelägna hagen. Vittnet hade derefter sprungit fram till sågen, som då redan var nedbrunnen, och hade vid framkomsten hört G. vara ovettig på en gubbe, som bar undan bräder. För öfrigt anser vittnet