utropade Janet förskräckt, säg aldrig något sådant. Du lofvade ju att ei tala derom! — Godt, jag skall ej säga ett ord vidare förrän du tillåter det; jag ger mitt hedersord derpå. — Det är jag säker på att jag aldrig skall göra; jag skulle få bannor om jag gjorde det, sade Janet. Men gå nu, Hugh, jag måste läsa min lexa. Han gick. Men han kom snart och ofta tillbaka. Hon besökte äfven emellanåt Parken, och han passade alltid på att tala om sin kärlek, men fick alltid samma svar, Aldrig hade en älskare blifvit på ett så bestämdt sätt afvisad, aldrig hade någon brytt sig mindre. derom: En dag föreslog han ett större lustparti till häst, af hvilket alla, till och med Janet, väntade mycket nöje. De skulle samlas vid Parken, och man bestämde timmen till kl. tolf följande lördag. — Jag måste samma dag rida till Harolds Castle, yttrade Hugh till Janet förtroligt, men jag skall vara hemma till kl. tolf. Lofva nu ändtligt, Janet, att du kommer med! — Ja, svarade hon, jag har redanifått lof. Ferrol hade skrattat åt Janets äfventyr på balen och ej lagt några hinder i vägen för hennes sammanträffande med Hugh sedermera. Men han hade icke destomindre beslutat, att förekomma hvarje förtroligt förhållande dem emellan. På lördagsmorgonen, efter hvilken Janet längtat mycket, arbetade hon i sin egen lilla trädgärd. Det