Dagens Nyheter – 3 mars 1869, sida 1

LU md ct dan fe VR a FR ANN fället fanns vid Kärrstorp ingen folksamling. Det folk som förut funnits der, hade skingrat sig före häktningmännens och militärens ditkomst. Det var på Stehags station som t.f. landsfiskalen Holmberg belade Eskil Larsson med bojor. Då landssekreteraren Krok kom dit efter den stränga visitatiopen på Kärrstorp, lät han aftaga bojorna. Bättre bevis på dera3 onödighet, följaktligen på fäsgslandets olaglighet, lärer icke behöfra presteras. Men när tåget serare på eftermiddagen skulle afgå till Malmö, lades åter havdbojor på alla tre arrestanterna. (På hvilkens befallning känna vi icke, men på landssekreterarens var det ej; han var okunnig om fängslandet tills han erfor det genom Dagens Nyheter.) Så fördes de till kupberna och in i dem. Det har dock icke försports från något håll den ringaste antydan om att fångarnes säkra vård då var hotad: Icke minsta tillstymmelse till afsigt hos någon menhiska att befria dem yppade sig, och det är helt naturligt då en så betydande militärstyrka fanns tillstädes. Hvari all verlden har då landsfiskalen eller militärbefälet hemtat sin farbåga ifrån? Ur eget bröst, förmodligen. Men lagen tillåter ej att belägga häktade persover med fängsel på en sådan subjektiv grund, utan föreskrifver objektiva skäl. Tullberg sjelf var belagd med handbojor, då han förde3 från Helsingborgs häkte ombord på krönoåugfartyget Frey. Icke heller dertill fanns skäl. Detär ett par stenkasts väg, och denra väg är så belägen att manskapet i hussarernäs högvakt kan inom ett par minuter vara tillhands för att åfstyra om på den vägen försök göres att befria en fånge. Det var väl icke handbojorna, som hindrade ett sådant försök; icke heller hindrade de Tullberg från att sjelf rymma, or detta eljest varit möjligt. Men ingen gjorde min af att befria honom och icke heller försökte han sjelf en kapplöpning, med äfveutyr af nya revolverskott. Försök, bästa Stockholms-Post, en gång till att leta upp några antagliga skäl för de der fängslens användande! Den voda tidningen Göteborgs-Posten, som eljest sällan lägger sig i allmänna angelägenheter — utom att dess Stockholmskorrespondent fitigt gycklar öfver all opposition mot någon som burit, bär eller möjligen kan komma att bära hågon slags statsunilorm — har på sätt och vis sekunderat ministörens frivillige bundsförvandt här. Stockbolm:-Posten uttalade sin visdom på onsdagsqvällen. Göteborgs-Posten, alldeles som en siamesisk tvilling med coofratern på östra kusten, hof upp sin stämma på torsdagsmorgon. Det var två hbjertan och ett slag, två själar och en tanke! Göteborgaren visste icke riktigt om vederbörande förfarit lagligt eller ej, men nan trodde att de sjelfva visste det lika bra som Dagens Nyheter, och så var han tillfreds. Men: det som icke gjorde honom. tillfred3, det som bedröfvade honom djupt, det var att Dagens Nyheters klander kunde bringa ny oro i frälseböndernes sinnen och framkalla nya lidelser just som allt såg ut att taga ett så godt slot. Mönlösa Göteborgs-Post, som hyser den föreställning att skånska frälsebönderna läsa Dagens Nyheter! De skånska frälsebönderna läsa minsann icke tidningar, och iagentirg annat heller. 5) Da skåoska frälsebönder, som deltagit i det s. k. upproret, befinna sig icke på en sådan bildvingsståndpunkt att de kunna läsa tidningar, och ds hafva hvarken tid eller råd dertilll Lika gerna kunde GöteborgsPosten förutsätta att israeliterna läste tidninger när de befanno sig i den egyptiska fångenskapen, hvarär do befriades gerom Moses. ) Med undantag af den der tunnsäcken med exemplar af Nationalregeringen, som lärer blifvit utdelad gratis till dem: