Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 2

dan det är tid; farväl och mycket nöje, mina två älsklingar!... Parken var förvandlad till ett fåeslott, den stora salen tog sig så öfverraskande ståtligt ut i den nya utstyrseln för tillfället och hela Bartlettska familjen syntes så öfverlycklig, att redan anblicken deraf fröjdade allas hjertan. Äldsta dottern hade til balen fått sin första långa klädning och detta var nu en riktigt stor händelse ej blott för henne, utan för hela familjen. Den yngre dottern, jemnårig med Janet, var. ej mindre lycklig öfver den glans, som omgaf henne. — Säg, Janet, frågade hon, är icke salen strålande? Innan någon kom, försökte jag deruppe i mörkaste hörnet att träda på min finaste synål och det gick lika lätt, som om det varit ljusan dag... — Janet, du har der en vacker blomma, yttrade en annan, Hugh har också en vacker ros åt dig... Detta var fullkomligt sannt; men han insåg, att han ej kunde dansa med Janet förrän balen fortgått en stund, hvarför han satte sin blomma i vatten. Janet var fortfarande föremål för hans beundran, ehuru detta förhållande alltsedan Ferrol så bestämdt lade sig emot det af ammorna tilltänkta äktenskapet blifvit en ömtålig sträng inom familjen. Man nöjde sig med att som en trosartikel bekänna, att Hugh älskade Janet endast som en syster.