Dagens Nyheter – 1 mars 1869, sida 1

vare BRiudolf Well. ERE SV kapitaloch räntesfbetalnisgar skulle uteblifva ntöfver två månader efter stadgads förfallotiderna, Iandstirget skall vara förbundet att, derest sådaut finnes nädigt, uppå skeende uppsägning hela återstående lånesnmman inom ett halft år derefter till krigmanshuskassan återbetsia. Frälsebhbönderna I Skåne. (Telegram till Dagens Nyheter.) Malmö den 28 februari. Landshöfdingen och landssekreteraren hade i går en sammankomst med flere skånska godsegare. Någon ransakning med häktade Tullberg har ännu icke förevarit, utan blir först den 12 mars vid Onsjö -häradsrätt. Den falske Tullberg. En revy-författare i Malmö BSnaällpost berättar följande historia, som står i gemenskap med Tnulibergs häktande: innan han blef gripen, trodde man att ban begifvit sig på flyktenstill Amerika, och att han till detta äsdamål rest öfvor Köpenhamn till Hamburg. Direktörea å Malmö celifängelse, hr Hasselqvist, afreste för att söka gripa honom i Köpenhamn. Den danska polizsbetjeningen, hvilken är bekant för sin uppmärksamhet och vaksamhet, bade fått veta, att enperson, hvars yttre fullkomligt öfverensstämde med Tulibergs signalement, varit i Köpenbamn på en emigrontbyrå, der han köpt sig en vexel för 2,000 rdr, jemte en biljett till Amerika samt tillvexlat sig gnld för 300 rdr, hvarpå han i den närvarande emigrautagentens åsyn lsddat en revolver. Han var dessutom försedd med en dolk. Då direktör Hasselqvist fick höra detta, var han öfrvertygad om att det var Tullberg och beslöt -resa efter honom till Hamburg. Emigrantageoten kom händelsevis att uttrycka sin förvåning öfver att en så gammal man som Tallberg, kondo ha så hvita tänder. Hr Hasselqvist visste bestämdt, att Tullberg icke hade hvita tärder och under resan till Korsör gaf denna omständighet honom åtskilligt att tänka på. I Korsör. erhöll han emellertid telegram från polismästaren Crone i Köpenhamn, att ifrågavarande person redan: inskeppat sig i Hamburg till Amerika och kunde icke återkallas utan polisorder. Hr Hasselqvist vågade likväl icke. besluta sig härför, utan återvände. hem. Det var, som man vet icke heller Tullberg, ty han fanns och greps kort derefter. Euligt hvad man sedan försport, lär. mannen med. de, hvita tänderna, hviiker var så nära att blifva gripen såsom bonduppviglaren Tullberg, icke ha vårit någon annan, hvarken mer eller mindre, än den sorgligt -bekante, förrymde — presten Palmgren. Det skulle i sanring ha varit ett sällsamt sammanträtfande af omständigheterna, om direktör Hasselqvist rest ut för att gripa en korporal, och kommit hem med en prest. Honstföreningens Kkonsthistoriska expositiemn. En ny sidaaf konstföreningens gagveliga och för vår inhemska konstodling betydelsefulla verksamhet utgör den serie af expositioner af äldre svenska mästare, som i dessa dagar tagit sin början. Hvad man annars med mycket besvär måste söka i spridda enskilda samlingar, der en jemförelse, en öfversigt är omöjlig, det har man här — så långt utrymmet medgifver — samlat på ett ställe. Redan denna första serie af den senaste perioden (1800—1850) innehåller bredvid några få obetydligheter em rikhaltig samling af intressanta verk. Så är Carl Fredrik Breda representerad geuom tre porträtter, Jolm Breda genom två taflor, Fahlerantz genom sex intressanta landskap, bland hvilka vi isynnerhet fästa uppmärksamheten på en liten marin af oförliknelig skönhet. Af Sparrgren ses två briljanta miniaturporträtter, Ikaså flera af J. A. Gillberg och Gustaf Andersson. Af Sandberg finna vi originalet till den bekanta litografien Svenska folket kring Gustaf Wasas bildstod, samt flera porträttor, bland hvilka hans sjelfporträtvt, må