port... Pojken Hugh Bartlett är redan förälskad i henne, men det skall aldrig, aldrig blifva något af... Nej, aldrig!.... Åtta dagar derefter skref han: Andtligen ett bref, på hvilket jag länge väntat! Janet är bättre, och Elinor kommer hem i morgon afton. Jag är sjuk och har tillbragt en sorglig natt. Rysliga drömmar — drömmar, som fortforo äfven sedan jag vaknat. Jag förmodar att brist på sömn — min sömn reste med Elinor — och öfveransträngning alstrat mitt illamående. Jag måste sköta min helsa mer än hittills. De skola säga att jag fått kolera, och måtte de tro det heldre än att säga, att jag gjort mycket för min helsal... Ferrol gick följaktligen till sängs, men hans illamående tilltog, så att han ej vidare kunde fortsätta sina dagboksanteckningar och knappast förmädde möta sin hustru och Janet i dörren och omfamna dem, när de kommo hem. Han måste genast åter lägga sig. Elinor vakade öfver honom, och det föll honom icke in att visa bort henne för att njuta någon hvila. Han lät inrätta sitt rum så beqvämt åt henne som möjligt, han lät hemta de yppersta frukterna från drifhuset för hennes räkning, han lät henne upplösa och ordna sitt vackra hår i hans närvaro och derefter tog han. hennes hand och somnade, under det