Dagens Nyheter – 1 mars 1869, sida 1

Btockholmnm, tryckt vi tro ega framtid, måste äfven det bästa tålamod, den starkaste kärlek tryta när sjelfva hoppet förbleknat, Herr redaktör! Man beräknar att i fjol 35—38.000 råttor lemrade huset, dragandes med sig ur alla gömslen femton å tjugo millioner riksdaler! Utvandringen tros bli än större i år. och, märk väl, ingen fattig har räd att emigrera, Det är biott gamla orkeslösa eller rakt utpinade råttor, som stadna qvar och svälta ibjäl, de andra äro för kloka att ej ge sig af i tid. Vårt hus står ei, som Ni tror, på lösan sand, det är nu snarare ett fattighus bygdt på en guldzgrufva. Görom 035 blott litet omak med att bryta upp en del af golfvet och begagna de skatter, en mild försyno slösat kring och under oss. Kanske få vi derigerom me del både att fylla förråderna och påla undar de delar af huset, som möjligen stå på lösan sand, samt ändå litet öfver, både att bryta ny åter för framtida behof och till en liten vacker trädgård för rättoraa att leka uti när solen en gång skicer fram: Råttorna äro husets tomtar samt bo aldrig i toma skafferier och magasin. Derför bo heller inga råttor i Oskarshamn, en stad med borgmästare, elementarlärorerk, privatbank tror jag, celifängelse naturligtvis sart skopp3varf, och som för öfrigt ingenting faknar, ntom invevånare och kapitaler. Ni rväuvner det stolta och kapitalstarka Albion, men var det. ej engelska råttor, som åto upp Köping—Hultbanan? — Skeppsråttan är känd för att vara värst. Hona har oseden att äta upp de små, och alla kloka möss akta sig väl att komma i lag med henne.) Jag har hört at en Kammerjäger att de stora råttorna bäst fångas med härsket fläsk, som stekes för att reta aptiten. Sådast bjöd man dem vid Gellivara, Bergvik och Högbo, kanske finnes en bit gvar i Oskarshamn. En Kammerjäger fåvgar åfven små möss, kan måhända också vara intressent i ett stort Berlinerhus, bvilkot bör bli et gif akt för the Calmariter. Låt vara att Carlskrona är ett byråkratiskt samhälle oah act der fivnes alltför många magasinsråttor. Sik samma tyvärr med hela Sverige, men just derför måste vi öfverallt fortgå i utveckling och hindra fratet att äta upp 088. Ni anser äöstgötarna för ena fula fiskar, som af medfödd flegma hindrats att sprattla sig fast i det Sparreska jernvägsnätet. Jag tror de äro samma beskedliga åkerråttor som förr, men att den skälmen staten skattat deras vinterförråd alltför härdt och att de derför nu måst ge sig på djupet efter nya näringsämnen samt der misstagits för fiskar. Men äfven de komma väl snart på det torra och vi hoppas det då ej skall bli så magert i magasinet som ru. Deremot äro de käcka isbrytarne arga vattensorkar, som både vinter och sommar bo i sjökanten och ännu ej sett en famn mot gig utbredd. Ingen af dem eger röst, ens vid riksdagen, det är således ensamt på öfvertygelsens väg de ansetts behöfliga i natur rens hushållning. Vi kunna, vi vilja ej stanna i vår utveckling, fast den i många fall blifvit på sista tiden afbruten, till skada för. hela landet. Vi måste på alla kåll so oss om efter räddring samt vilja derför moget och fosterländskt pröfva hvarje förslag dertill, det må nu vara 033 gifvet af Per eller Pål, ja sjelfvaste Eric. En af de små. ) Att en engelsman bestal Köping—Hult-bolaget kan lika litet utgöra ett skäl att afslå fremmande intressentskap i svenska enskilda banor, som alla banker lira kunna anses förkastliga derför att en bank blifvit bestulen af sin kamrer. DN.