Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 1

eller annan egenskap åtagit sig att uppehålla ordning och bringa bjelp 1 nöden. Ferrol var en bland dem. Hade han förut motsatt sig alla försök, att inleda honom i grannarnas sällskapslif, så motsatte han sig nu lika bestämdt alla välmenande råd, att spara sig, att undvika de af smitta angripna byarna, att tänka på sig sjelf, på hustru och barn 0. s. v. Det var dock hufvudsakligen fru Lucy, som gaf dessa råd, ty de andra ordningsmännen sågo naturligtvis med nöje, att Ferrol utvecklade en verksamhet, som gjorde att de ned lugnt samvete kunde hålla sig aflägsna från alla mödor och framför allt ålla faror. Men fru Bartlett släppte honom ej så lätt. Då hon ej kunde inverka något på hans eget handlingssätt, ville hon åtminstone göra någonting för hans fru och dotter, och föreslog att de skulle följa henne och hennes familj till en badort, långt aflägsen från de distrikt, der koleran härjade. Min hustru utan mig? utropade Ferrol i en ton, som visade, att han ansåg detta för en absolut omöjlighet. Hvad deremot förslaget med Janet angick, så var han genast villig att ingå derpå och antog, till fru Bartletts stora glädje, genast hennes tillbud. Han tänkte ej ens på, att det skulle smärta modren att skiljas vid sitt barn, och blef derför mycket öfverraskad att se henne brista i gråt, när förslaget