Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 1

RN tiga anslagsfrågorna jagade hvarandra så hastigt, som bilderna i ett tittskåp. Till och med det mest lefvande intresse måste naturligtvis slappas, då ingen hvila förunnades, och äfven den aldra största förmåga kurde ej räcka till att genomtränga de många och olikartade frågorna, då tid ej dertill lemnades, Den, som ville sparsamhet, vågade i de flesta fall koappast framställa något yrkande derom, enär han ej Haft tillfälle att så fullständigt intränga i frågans natur, att han kunde åstadkomma en öfvertygande motivering för en afprut:ing eller för obehörigheten af det begärda anslaget. Så expedierades hufvudtitlarnei en handvänning och alla de stora summorna beviljades, så att säga, i klump. Det är sannerligen mindre att säga om att under dessa förbållanden riksdagen, och isynnerhet dess Andrå -kammare, icke motsvarat de rättmätiga fordringar, man ställt å densamma i afseende på en omsorgsfall bushbållning med statens medel. Det är mindre att säga om; att riksdagsmännen ej gått deswa anspråk till mötes ty de hafva i många fall ej kunnat det, men så mycket mera och sllvarligare måste man lägga felet dem till last, hvilkas skuld det är, att riksdagsarbetet så bedrifves. Att döma af alla tecken blir förhållandet donna vid denna riksdag. Ej förrön i onsdags företogs i statsut:kottets plenum behandlingen af första hufvodtiteln. Samma dag medhanis äfven den andra. Dagen derpå kann statsutskottet geromgå och besluta om allä utgiftsposter, som tillhöra tredje och fjerde bufvadtitlarna! Det är tydligt och klart, att den kungl. propositioner, som lemnas till kamrarne vid riksdagons öppnande och straxt derefter remitteras till ntskottet, icke till alla sina delar kän samtidigt underkastas den förberedande grånskningen å utskottets afdelvingar. Skulle åstta dock kuuna isträffa, så ligger det emellertid i öppen dag, att denna förberedande granskniog icke kan sluta samtidigt. Det framgår fastheldre, att dennso samtidighet är afsedd, förberedd eller beräknad, att den är icke en slump, utan det syrliga resultatet af en hemlig plan. Hvilken är deuno plau? Ingen lärer behöfva fördjupa sig i många gissningar, för att finna den. Och hvad är syftet mad densamma? Det fivnes månvus erfarna riksdagsmän, som ej kunna anse metoden gå ot på annst än öfverrumpäng. Det ligger nemligen utom möjliehetens yttersta grärst, att frågor, som hastigt artgöras, äfven grundligt behardlias. En sådan grundiig behsidliug, hvilken förutsätter cv fullstävdig utredning af alla till frågan hörande och på henue inverkande förhållanden, är dock hufvudvilkoret för, avt en verkligt god buskållning med statens medel kan åstadkommas och en gräns för onödiga utgitter sättas. Uvder ståndsriksdagarne irkom statsutskottet vanligen gavska sont till stånden med silva utlåtavdea öfser kufvudtitllarne, men det inkora med utiåtende öfver ett par i sender, så att ständerna bunno moget öfverväga och diskutera hvarje avslag ionan det beviljade Vid behaudiingen af de senare bufrudtitlarne, t. ex sjetto och åttonde, visste statsutskottet då, i följd af ståvdens beslat öfver de 4:de och 35:e titlarne (lsndtoch sijöförsvaret), något sårär hvad det bade att disponera för jördbrukets, handelns och undervisningens behof. Na deremot, när hela riksstates göres upp på en gång, faller statsutskottet mer och mer in i regeringspropositionens spår, blir mer och mer bandet af åen, och kommer ej 1 siilfslle att taga intryck al kamrarnes opinion så mycket som det förr gjorde under sin första bara: dling af statsverkspropoutionens senare och för Jardet vigtigare hälft. Om statsutskottets ordförande för opåtaldt Ii