Dagens Nyheter – 26 februari 1869, sida 2

Endragningen å jernvägspersonalen. I ett föregående nummer var invfördt ett utdrag af en till tidningen Nerikes Allehanda insänd artikel angående skedda eller förestående indragniogar å personalen vid stambanorna. Till komplettering af denna artikel meddela vi följande intressanta redogörelse för förhållandet härmed: För niirvarande iro vid 1:sta, 2:dra och 3:dje trafikdistriktens banafdelningar anställde: 16 baningeniörer, 102 banmiistare, 55 reparationsförmän och 462 banvakter. Styrelsen har genom skrifvelse af den 29 december anbefalt, i mån sådant låtit sig göra, indragning af 6 baningeniörer, 35 banmistare, 55 förmän och 5 vakter. Om baningeniörer 0. 8. v. kosta de inom parenteser vidfogade belopp, stilller sig besparingen sålunda: baningeniör (2.500 rdr) 15,000, banmistare . (600 ,, ) 21,000, förman. . . . (500 ,, ) 27,500, banvakt . . . (400 3 I)... 5 2,000. Den besparing, som sålunda åstadkommes årNifen genom dessa indragningar, blifver 65,500 rdr. Jernviigsarbetaren ser häraf, att styrelsen, angående indragning af baningeniörer har samma åsigt med honom. I mån, som platser blifva lediga, transporteras de öfvertalige till stationsinspektorer, bokhållare eller dylikt, hvaremot rättvisligen intet kan vara att säga. Beträffende indragning af banmiistarne, så har den sin grund i följande förhållanden: Antag, att afståndet mellan 2 stationer är 1!a mil, och att denna sträcka fördelas på 2 banmiistare, då således hvarje afdelning blifver 34 mil. Banmistaren skall då gå 34 mil fram och 34 mil tillbaka, eller tillsammans 123 mil. Om åter hela stationsdistansen tilldelas en banmiästare, kan han alltid begagna bantågen i den ena riktningen och behöfver således ej anstränga sig mer, in med halfva sträckan var förhållandet. Vid den första uppsättningen antogs, öfver hufvud taget, en banmistare för vid pass 3s mil, oberoende af stationernas lägen. Under loppet af de senare åren hafva åtskilliga försök med förlängning afbanmiästareafdelningarne blifvit gjorda, genom förläggning af griänsorna intill stationer, utan att deraf visat sig någon oligenhet, hvaraf kan antagas, att en banmistare-inspektion dagligen ir alldeles tillräcklig. Reparationsförmiännen äro indragne på den grund, att, sedan banan blifvit trafikerad under loppet af flera år, och således siittningar 0. s. v. ej äro att befara, banvaktarnes tillsyn under godt vitder och fullt dagsljus, kan inskriänkas så mycket att man i medeltal kan beriäkna vid p: 1, dacsverkes arbete af hvarje, hvarigenom gåledes reparationsförmiinnens arbete bör kunna verkställas af vaktarne. Af ofvanstående torde synas, att indragningen varit fullt befogad. Styrelsen har icke såsom jernvigsarbetaren uppgifver, uppsagt banmistare och vaktare i den betydelse, detta ord vanligen har; men, för att snarast möjligt kunna åstadkomma den behöfliga reduktionen, har den hos byggnadsstyrelsen an: hållit, att de personer, hvilka ej kunna vid trafiken användas, måtte beredas tillfälle till arbetsförtjenst vid de-i Vermland pågående arbeten, under garanti; att i den mån, nordvestra banan öppnas för trafik, åter erhålla lämpliga anställningar; hvartill äfven erhållits byggnadsstyrelsens bifall. Att trafikstyrelsen, i motsats till jernvägsarbetarens påstående, beredt tillfälle för den öfverflödiga betjeningen att få sin utkomst, synes häraf. Om en liten bana af 114 mils längd ej anser Om en rr RV -oruw JU Paget RULNA vara utan banbefill. Nora—Ervalla jernväg skötes af trafikbefälet å Örebro—Köpings-banan och der finnes baningeniör anställd. Om baningeniören äfven kan hafva anställning såsom maskiningeniör, upphifves vil ej härigenom den förstnämnda befattningen. Att banbetjening lika väl erfordrar befäl, som annat manskap, kan vil svårligen förnekas. Om befälet utöfvas af en trafikchef, en maskiningeniör, eller en baningeniör kan vara likgiltigt, men befäl för banbetjening finnes med sikerhet vid alla jernvägar, hvilka hafva dylik betjening, äfven om. ej aflöningen utgår under namn af arfvode till baningeniör. —8— SSE