Dagens Nyheter – 26 februari 1869, sida 2

det, skall ni blifva innebränd. Jag hai hundrade gånger så visst som en besvurit honom, att berätta mig om han kommer ifrån himmelen eller helvetet, men hvarje gång svarar han endast med att skaka på hufvudet. — Ett sådant svar kan ge anledning till obehagliga gissningar angående hans vistelseort, svarade Ferrolleende. Men nu vet ni äfven, hvem som är min sagesman. — Ja, jag tänkte nog det; det förundrar mig dock, att han besökt cr, tyjag har aldrig förrän i dag sett honom eller någon af de andra, när det varit någon annan lefvande menniska i rummet. Hvad är det för dag i dag, mina herrar? Ferrol skakade allvarligt på hufvudet och frågade, för att undvika att svara direkt: Hvilket klockslag besökte han er? — Det var då John, Henry och jag dukade bordet. — Märkte de andra honom? -Nej. Jag frågade dem, men de nekade. — Eller hörde de honom? — Nej! Han ville ej tala, han endast vinkade åt mig. — Men derefter sade han väl något? — Ja, ja; och jag tror, att jag måste göra det. — Men jag är icke riktigt säker på, att det är rätt. — Det är letta, som jag sjelf ibland tänker på, och ag har knäböjt vid min säng timma efter imma, anropat Gud och bedt så länge och äget, tills jag ej kunnat skilja hufvudet rån fötterna. Men allt är ändå så mörkt, så mörkt. — Stackars tok, sade lord Ewyas.