Huru man fordom gick tillväga för att blifra stor sgodsegare. För många år sedan inträffade i Lenna församling i Södermanland några mycket svåra missväxtår, i följd hvaraf befolkningen hemsöktes af den förfärligaste hungersnöd. Egaren af Åkers närbelägna styckebruk försträckte hemmansegarne spanmål både till bröd och utsäde, och öfverenskommelse. trätfades att skulden skulle på så sätt återbetalas, att gäldenärerna skulle under en längre bestämd tid årligen utgöra vissa dagsverken och körslor. Såsom säkerhet för fullgörandet af denna öfverenskommelse lemnade bönderna sina fastebref, hvilka skulle omsorgsfullt förvaras på brukskontöret och återlemnas då gkulden var infriad. Men när omsider denna tid inträffade, hade nya åboer tillträdt hemmanen, fastebrefven återlemnades icke och bönderna fortsatte efter gammal vana att förrätta arbete. till gården. Efter ytterligare någon. tids förlopp och sedan bruket öfvergått till annan egare, pålades bönderna nya, mycket betungande utskylder. En bonde vid Hamn Vinslow, som hört omtåalas af sin några år förut aflidne fader, att bönderna sjelfve voro rätta egare till bemmanen, ville dock icke finna sig i :sakernas nya ordning, utan Tod pa Men ASO UYR utillo hrukgt. och genast till Vinslow sfträda bemmanet. Hans anspråk ogillades af häradsrätten och omedelbart derefter vräktes han från hemmanet; men han gick så långt vägen räckte, som det heter, — och vann! — Na blef den myndige brukspatronen het om öronen; bönderna blefvo uppkallade till bruket, och alla som kunde bevisa att de härstammade från de rätta egarne erhöllo så stora eftergifter de sjelfva begärde, hvaremot de öfriga pålades desto mera betungande bördor. . Denna rättegång utagerades för omkring 60 år sedan. Hvad säga motståndarne till hr Ola Jönssons motion om sådana fakta? Månne det icke vore en kristlig pligt mot fattiga, okunniga, värnlösa arbetare, att bereda dem bjelp till att komma i besittning af sin arfvedel? Man bör ju respektera eganderättens helgd, icke sätta sin plog för nära grannens teg!