Dagens Nyheter – 26 februari 1869, sida 1

— Men det är högtidligt, eders herrlighet, att få äran af andars besök, och under de tvänne sista timmarna har jag känt mig gladare än på lång tid; det är, tänker jag, ett bevis på, att jag fått lof att göra det! — Kanhända; men ni kom ju som en förståndig man, för att rådgöra med 0ss om saken? yttrade Ferrol. Efter hvad han sade till mig, tror jag att ni missförstått hans ord. Sade han verkligen någonting bestämdt? I tydliga ord? — Värre, mycket värre! — Jaså, ja, jag kunde nog tro det. Jag vet att dessa andar understundom yttra kolossala dumheter och med all aktning för hvad er gamle husbonde befaller, råder jag... — Jag kan ej tro er, om ni afråder mig att göra det, afbröt Didley hastigt. — Hvarför icke? -— Hvarför?... Emedan det redan är gjordt! — Hvilket är gjordt? utropade lord Ewyas och hoppade till. — Huset brinner redan, svarade hofmästaren med: glad röst. — Barmhertige Gud! utropade lord Ewyas och ville skynda ut. Men Didley sprang fram före honom, vred nyckeln om i låset och ställde sig med ryggen mot dörren. — Ingen skall förhindra mitt verk, sade han. Jag visste, att ni skulle tala med mig, medan min eld spred sig, och hade kan ej gått och röjt mig för en af er, Så...