Dagens Nyheter – 25 februari 1869, sida 2

derlade, och då hennes tårar ej det ringaste inverkade på hans sätt att se saken, kom hon slutligen på den punkt, att hon uppdrog åt honom att skrifva till en gammal vän angående den skola, som vore tjenligast. Hon gjorde dock detta medgifvande i den hemliga förhoppning, att blotta hotet om skolgången skulle så uppskrämma hennes son, att den stränga åtgärden ej behöfde sättas i verket. Men hon kiände ej den man, i hvilkens händer hon ötverlemnat sig! Den unge herr Bartlett hade ej den ringaste aning om den vändning hans öde tagit, när han ändtligen behagade stiga in för att invänta att hans ridhäst skulle framledas. Ferrol åtog sig, att göra begripligt för honom, att han måste gå till fots, då hans skymmel ej ville bära honom, och att han måste gå i skola, då hans moder ej kunde styra honom. Han tog gossen med på en promenad, och Hugh blef snart mjuk som vax under Ferrols kraftiga vilja och lät sig villigt formas efter den påtryckning, som den allvarlige mannen fann för godt att använda. Hvilka plågor han sedan beredde sin mor och tjenstefolket, är här icke nödigt att berätta; men säkert är, att en månad derefter var han på väg till en mycket ansedd privatskola, från hvilken han om ett och ett halft år, eller så omkring, skulle sändas till Eton.