Dagens Nyheter – 23 februari 1869, sida 1

Bland de många uppsatser, som under loppet af förra veckan kommo oss tillhanda från stad och land i anledning af riksdagens beslut att bevilja den äskade brudgåfvan åt prinsessan Lovisa, välja vi till meddelande en, som innehåller minst fraser och mest sak. Den lyder så: Det är med anledning af edra uttalade åsigter rörande den kräfta, som fräter bort den svenska statens kött och blod: statslyxen, och med fiästadt afseende på eder tidningz3 stora spridning, som vi bedja om införande i densamma af bosföljande anmärkningar från de djupa lederna: Vid föredragning af statsutskottets betänkande i avleduving, så väl af kongl. maj:ts proposition som trenne af herrar Wigardt, Brunberg och Nils Andersson ivom Andra kammaren väckta motioner, angåerde beviljande af medel till undsättning åt de i följd af 1868 års missväxt nödlidande delar af riket uppstod nyligen inom nämnde kammare en temligen långvarig diskussion. Mot utskottets förslag att, i likhet med i den konyl. propositionen upptagna belopp, anslå 340,000 rår att under vissa vilkor till de nödlidande utgå, uppträdde nästan alla representanterna från Småland, hvilka naturligtvis varit i tillfälle att på närmaste håll skåda det förfärliga eländöt der; och yrkade en del af dessa, det en nödhjelp af 300,000 rår skulle utgå, en annan del att utöfver kongl. maj:ts äskade hjelp, 400,000 rår måtte beviljas, det sista yrkandet i öfverensstämmelse med herr Wigardts motion. Såsom skäl för anslagets höjande anfördes, att till lindrande af nöden, synnerligast inom de emåländska länen, 340,090 rdr roro alldeles otillräckliga. Tillståndet vore, sade man, upprörande och hungersdöden stode på många ställen för dörren. Sammanlagda beloppet af hvad konungens befallningshafvande begärt uppginge till 700,000 rdr, en summa, som vore alldeles otillräcklig, synnerligast som, epligt den af landstinget i Krovobergs län uppgjorda beräkning, ensamt för detta län erfordrades omkring 200,000 tunnor spanmål. Man anställde en jemförelse mellan de 2 millioner rdr, som Norrland med sina 367,000 innevånare erhållit i statsanslag under sista missväxten, och dessa föreslagna 340,000 rdr, som skulle vara tillräckliga, enligt kongl. maj:ts, af statsutskottet tillstyrkta, förslag, att lindra nöden tör en provins med öfver en half million innebyggare. Smålänningen vore ej van att klaga; och man kunde vara förvissad om att, när han gjorde det, skälen voro tillräckliga. Statsrådet, friherre af Ugglas upplyste, attorsaken, hvarför regeringen ej föreslagit mera än det af statsutskottet tillstyrkta belopp, vore att söka i den omstärdigheten, att enmdast dessa medel voro för tillfället tillgängliga!! Men då anslaget, stort 198,000 rdr, till brad gåfva åt prinsessan Lovisa af regoriugen äskas, då har samma statsråd panna att förklara, såväl i den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, som offentligen i kam rarne, att dessa medel äro tillgänglige! — — — Hvad skall man säga om sådant? Göra ej reflexionerna sig sjelfva? Att af ett sedan länge fattigt folk fordra 198,000 rdr, för att dermed öka ett förut rikt ur.derbållet furstepars lyx och fåfänga, det är i sin ordning, tror maa. Då högsta vederbörande icke draga i betänkande att vilja begära ett för statsändamål så fullkomligt onödigt anslag, i en tid då många tusende lands