Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 2

hon tömde tredje koppen, att om folk ville leva litet sparsammare, så blefve i attigdomen mindre. — Ja, icföll fröken B., det är oförsvarligt att öfverflöda i mat och dryck när tosentals menniskor svälta. J detsamma lade hona af det färska smöret mellan två pepparkakor, som snart försvunno bakom de rosenläppar, hvilka aldrig sparade på medlidsamma barmhertiga ord: — Hvad förslår för resten sade fru C. ,de små besparingar vi möjligen skulle kunna göra, de blefve som en droppe i hafvet. Nu upphof fru D. sin röst och sade: Mina kära vänner, varen öfvertygade att om hvar och en af oss, och med oss hvarje husmoder, som någorlunda bekymmerfritt eger dagligt bröd, för en enda gång under fastlagstiden gjorde en liten besparing, blefve deraf en ganska vacker summa till de fattiga. — Hvarför just under fastan? — Emedan man då tillåter sig ett litet öfverflöd som lättast af allt kan undvaras, nemligen mandelmassa i fetväggsbullarne. Om hvarje hushåll i Stockholm, som brukar fastlagsbullar, för en enda tisdag nöjde sig med semlor utan fyllning, och gåfve hvad detta inbesparade till de fattiga, så blefve deraf en stor fastlagsbulla, hvaraf mången fattig kunde äta sig mätt mera än en tisdag. Man kan godt antaga att 3—4000 hushåll i Stockholm lägga mandelmassa i fetväggsbullarne; antagom nu att i hvarje hushåll 50 öre åtgår dertill för gången, skulle, om 4000 hushåll för en enda tisdag afstode från denna lilla läckerhet, derigenom uppstå en behållning af 2000 rdr. Efter detta samtal åtskiljdes damerna. Den som nedskrifver dessa rader hade varit en tyst ähörarinna till samtalet under detta kaffekalas, men beslöt att uppteckna hvad som förefallit — och än mera: beslöt äfven att genom offentliggörandet deraf söka samla ihop till den der stora fetväggsbulian, som skulle kunna mätta så många. J husmödrar, säkerligen skola edra män och barn, ja till och med edra inackorderingar för en enda gång nöja sig med bullar utan mandelmassa, tag då den summa, som dertill skulle hafva åtgått, och lemna till. de fattiga. Säkerligen skall hvar och en vid edert bord spisa med mera tillfredzställelse af den enkJare anrättningen, när han vet sig härigenom förskaffa någon hungrande hjelp. Här finnes i Stockholm bland andra behöfrande, en lungsigtig moder med 2 små sjuka barn; ett äldre bättre fruntimmer, ensamt och värnlöst, som genom sjuklighet är urståudsätt att arbeta och ej har medel att komma in på något sjukhus; — samt slutligen en sömmerska, som genom öfveransträngning skadat sina ögon så att hon nu håller på att blifva blind; — en utmärkt väl vitsordad yngling, som emedan det alltid är ondt om arbete i hans yrke under vintern har varit utan sådant, så att han måst pantsätta ända till den sista rocken och nu ej, då tiden för ny verksamhet i yrket står för dörren, kan komma ut för att söka anställning. För dessa fyra vöre endast några riksdaler en god bjelp. De, som gudhetsfullt vilja lemna någon skärf till den stora fetväggsbulla, hvaraf dessa kunde mättas några gånger, och komma sig före litet, finna en anteckningslista i Fritzeska bokhandeln vid Gustaf Adolfs torg, der äfven vidare upplysningar om ifrågavarande personer lemnas. Åt ———ve—— nmm——L mu NA vn ej