som låg straxt intill, men äfven der var allt i samma skick som då han red bort på morgonen. Hans toalettskrin stod uppslaget på bordet, och då en af juryns medlemmar frågade om något af dess innehåll saknades, svarade han, att, såvidt han kunde minnas, hade der äfven legat en skarp, spetsig knif, som nu var borta. 4 Man sökte i sängkammaren mycket noga efter denna knif, men förgäfves. Då juryn drog sig tillbaka för att öfverlägga, fick den en märklig upplysning. Det kom nem: ligen i dagen, att fru Ferrol varit en dam med ett häftigt sinnelag och ganska litet omtyckt af sitt husfolk. Tjenaren, som berättade detta, omtalade äfven, att hennes egen kammarjungfru ofta beklagat sig öfver henne, och att denna till och med dagen förut yttrat den önskan, att antingen hon sjelf eller hennes matmor vore död. Derefter förekallades huspigan, som, snyftande och förskräckt, berättade, att kammarjungfrun stigit upp klockan fem på morgonen och halft förtviflad yttrat, att hon skulle uträtta något åt frun, men att det skulle biifva sista gången. Ng SÅ Härigenom väcktes juryns misstankar, och kammarjungfrun blef förhörd. Men hon afgaf den förklaring, att frun hade befallt henne från ladugården hemta all mjölken af en ko till hennes morgonbad. Hon hade verkställt detta en gång förut, och