synlig några sekunder sprang den sönder med en temligen stark knall. De bortbytta fruarne. Man ger på Mindre teatern en fars med detta namn. Somliga ha funnit den skabrös som den sköna Helena; alla ha skrattat af hjertans grund åt den. Vi skola berätta hvad den handlar om: Bouchencoeur-Lindström och GrandcassisWagner stå i begrepp att gifta sig — den förre med den unga täcka CocotteAndersson, den sednare med gumman Mouchette-Hedin, som han är skyldig penningar och som underlåter att bysätta honom endast på det vilkor, att han skall gifta sig med henne. Genom en gammal, döf och konfys notaries åtgöranden öra kuskarna orätt med brudarna, så att den gamle brudgummen får den gamla bruden och tvärtom. Belåtenheten blir å ena sidan stor, men å den andra icke så. Nu upplyses till på köpet, att äfven namnen i kontraktet blifvit förvexlade, så att kuskarne i sjelfva verket kört alldeles riktigt. De unga foga sig med nöje i det spratt, som slumpen spelat dem; men icke så det åldriga paret. Enkan Mouchette (fru Hedin), som omöjligen kan låta sig nöja med en gammal man, tar i stället en stackare, Formosa-Hammarstrand, som länge förföljt henne med sina kärleksförklaringar, men som hon funnit i alla afseenden för obetydlig för att kunaa tagas till nåder. Allmän belåtenhet! i Men med en viss skadefröjd tager vår fru Mouchette-Hedin i följande kuplett afsked af sin tillämnade, men förlorade man: Innan du får gifta dig Med din hulda maka, Får du lof betala mig Hvad du ätit upp. Betala mig! Annars dig Jag på Clichy ) sätter, Der du bygga får ditt bo Med din fru i ro. Jag dig icke föll i smaken, Der kan du begrunda saken. Jag blef gift! Jag blef gift. Lyda, det får bli din pligt. Jag blef gift! Jag blef gift! Lyda blir din pligt. Du har öfvergifvit mig För ett flyktigt tycke — Inte sörjer jag så mycke — Man får trösta sig! Du står stum! Du var dum, Som min hand försmådde. Men jag spår, Snart du får Skörda som du sår. — Enkan var för dig för ringa, Jag vill inte mer dig tvinga, Du är fri! Du är fri! Din det vill jag aldrig bli. Du är fri! Du är fri! Din vill iav ei hli! Jag är rask till min natur — Behag och pengar eger, Tar min Insekt i en bur, Men står jemt på lur. Vid min bur Jemt på lur Vaktar jag som katten, Kysser sen mitt lilla djur, Men står jemt på lur. Bakelser du får i massa, Pepparkakor kan ock passa. Ack så godt! Ack så godt! Bättre har du aldrig mätt. Ack så godt! Ack så godt! Ej bättre har du mått! Ni finner dessa kupletter lediga, icke sannt? Men ni skulle höra dem föredragas af fru Hedin! Det är verve, det är abandon! För resten är det ingenting nytt för er att den intagande skådespelerskan föredrager kupletter bättre än någon annan. Men att hon skrifver kupletter sjelf, — att hon t. ex. skrifvit dessa — det visste ni icke. Eller hur? Skada blott att de icke kommit allmänheten till godo i ett mindre lösligt stycke. ) Gäldstugan. Lå