Dagens Nyheter – 20 februari 1869, sida 1

MIDOCHKIDORII, EP YCHE ROS WUanlingens NUtvVuUuadrt heller göra egoutbyten troliga. Traditionen i orten förmäler också helt anvat om anledniagen till frångåendet af de 62 tannlanden; men på sådana lösa rvägver får man naturligtvis icke lita, om de än stundom bafva god grund. En ganska kuriös tradition berättades af flere i trakten. En föregående egare af Ellivge hade iskräktsat en mosse i byn cch derå sått korn, år efter år. Bönderna fruktade att detta, om det fingo fortgå, skulle bereda Ellinges egare häfdrätt till jorden De rådfrågede en gammal riksdagsman om hvad de skulle göra för att förebygga faran. Slöpp era svin ut på korret, så blir det grefven som nödgas anställa rättegång mot er, sade riksdagsmannen. Börderva följde rådet ett par år efter hvarandra. Grefven öfvergaf iukräktningsförsöket. Mossen är sedan af bycn med stor fördel så!d. Frälsebonden,i hvars stuga vi inträdde, hörde under Ellinge. Egaren deraf, grefve Däcker, är i hela Skåne ansedd för att knappt hafva sin like i rättskaffenhet och godhet mot underhafvarde. Städse framhålles han som en motsats till grefve Arvid Posse, sedan deune blef förvaltare af grefve Carl Pipers gods. Det yttre hos denne frälsebonde och hans familj gaf det bästa vitsord om ett godt tillstånd. Man skulle säkerligen få söka mycket länge i hvilket lard på jorden som helst för att träffa en man, en hustru och fyra barn så välskapade, så vackra och i ett, efter utseendet, så godt fysiskt tillstånd. De hade dock ingen luftig våning; ett rum var familjens gemensamma bostad; bohaget litet och fattigt. För omkring 20 år sedan bade de blifvit utflyttade fråa den gamla hbemmansde!, som deras förfäder brukat i 200 år, och på en utmark avvisades åt dem ett par och 30 tunnland. Likt nybyggare i Amerikas vester uppförde de sjelfva nödiga byggnader, afröjde björkskogen och odlade upp jord. Nu ha de 11 tunnland åker, ungefär lika mycket björkhage och lika mycket enebacke, af hvilken sistnämnda erhålles 3—38 lass hö. Under: de första åren af sitt nybyggarclif hade de erhållit någon ersättning från den hemmansdel, de vid byens utflyttnirg måst lemna. Många af deras grannar hade delat deras lott. En af dessa var tillstädes. Den jord, han vid det laga skifte som öfvergått byn måst öfvergifva, var uppodlad af hans föräldrar och torfvan var honom derför kär. Dethade känts hårdt att liksom börja om lifvet på nytt. — Godsherren hade varit mycket beskedlig; han hade uppbyggt flera fattigstugor för sådana gamla åboer, som ej orkade mottaga nya bemmanslotter på utmarken. Åt andra, rågorlunda arbetsföra, hade han upplåtit 3 tu.nland utmark att derpå bygga sig en stuga och lefva tills de dogo; då hemföll både stugan och odlingen till godset, förstås. — Hvilka skyldigheter ba pi för era 11 tunnland (plus björkhagen och enebacken)? — Vi göra 2 dagsverken i veckan (alltid på egen kost i Skåne) och 10 dagskörslor om året. Vi skära upp 4 lass torf och nedköra den (värdt 10 rdr); vi hugga, köra till gården, såga, klyfva och stapla 1, famn bokved (1 famn är 4 alnar bred, 5 alvar hög och 3 alnar lång), värdt 6 rår; riset och timret af den huggna boken köres ned till gården, värdt 14 rdr; vi hösta ett ängfall åt gården, motsvarande 4 mansoch 2 qvinsdagsverken eller 9 rdr 67 öre; vi hafva 78 famnar väg att underhålla; vi risa (i skogen, om man rätt minnes), lika med 2 dagsverken; vi spinna 3 skålp. blånor; vi hafva 3 dagsverken på gärdesgårdar. — Betala ni sjelfva alla utskylder? — Det förståz: 37!4 pund hö åt presten och 2 marker smör; åt klockaren 2 skålpund smör och en skäppa korn; till kyrkan 1 skäppa korn; till fattigvården 1 skäppa korn; krono