Dagens Nyheter – 19 februari 1869, sida 1

Andra intressen, andra sigter. I första kammarens protokoller för förra riksdagen, andra bandet sid. 501, läser man följande yttrande af grefve Erik Sparre, afgifvit under diskussionen om ett anslag till en jernvägsundersökning: Utgången af voteringen på förmiddagen ådagalägger, att vi äro tillbaka på de da företagens och storartade jernvägsbyggnadernas bana. Jag hade hoppats, att de närvarande finansiela förhållandena och den utredning af debet och kredit, som statsutskottet i ett annat betänkande framlagt, skulle verka något återhållande och göra att man något betänkte sig innan man fortsatte på denna väg. Nej framåt! Nya undersökvingar, som staten får bekosta, och man vårdar sig icke om att härom vända sig till regeringen, utan genom enskilda motioner söker man fåfram sin mening (hör!hör!). Det är på detta sätt det hittills tillgått i Sverge, och hvarigenom vi kommit till den sakernas spets der vi nu stå. Alla dessa berättelser om storartade tillfällen ull arbetsförtjenst, intyga att företaget är af största intresse; den ringa samma, som undersökningex kostar, att det icke är något enskildt, utg statens intresse som afses; alla dessa termer äro förut många gånger anförda till försvar för företag sådana som t, ex. Luleå kanal, der man nedgräft stora summor utan annan fördel, än att man upplockat till wvorrland en mängd personer, som nu, då de sakna arbetsförtjenst, falla fattigvården till last: I ett senare anförande samma dag yttrade grefve Sparre: — — Förhållandet är helt enkelt det, att sedan de som 1fra för det enskilda intresse som denna jernväg skulle gagna, förgäfves sökt att göra det gällande vid landstinget, och icke vågat att till regeringen göra en framställning derom, tro de att på detta sätt bättre lyckas, och detta sätt kan jag icke gilla. Det var en tid, då man gjorde så, och då man var öfvertygad, att om ett förslag var godt och andra gjorde det, så kunde jag göra det med. Men dessa tider voro helt olika mot nu. Statens finanser eller dess ekonomiska ställning, var då icke sådan, att vi måste låna för statsbehofven och att man den ena riksdagen efter den andra behöfde räkna, huru många millioner man behöfde för att fylla statsbristen; och då var det förlåtligt, att den enskilde sökte få fram sina intressen, och man kunde icke kalla det en djerf. handling att begära statens mellankomst eller dess kredit, Men oblygt är det, ätt då man icke ens kan bekosta undersöknivgen för en enskild bana, komma fram och begära att staten skall göra det! Det har jag aldrig gjort. Så lät det i fjol. I år har samme grefve Eric Sparre väckt en motion, i hvars inledning han säger: Vid sammanträden af åtskilliga ledamöter af riksdagens begge kamrar, äfvensom åtskilliga industriens idkare och vänner, har fråga nn Ta TT TTT 7 TUUTERRGESRUUSEUTIVNVSSESSERIRINSIASNIRIRERARGSRGSR