Dagens Nyheter – 15 februari 1869, sida 2

Honstnotiser. Hr HH. Torsslow, en af vår lyriska sceng artister, är, såsom bekant äfven bildande konstnär och sysselsätter sig med land-kapsmålning. Han har i dessa dagar fulläadat en stor tafla, motiv från Norrlard, hvilken lärer utmärka sig genom god uppfattning, hehaglig färg och karakteristiskt återgifvande af den norrländska naturen. Genom detta konstverk säges hr Torsslow visat sig hafva tagit ett icke obetydligt steg framåt såsom landskapsmålare. Man förmodar, att taflan snart blifver utställd i konstföreningen. Norska konstföreningens direktion har nu gjort sina beställningar för ionevarande år och dertill disponerat omkring 4,200 spd. Deraf komma 2,466 spd. på norska målare och 600 på bildhuggarne. För svenska konstnärers arbeten äro 300 spd anslagna, och lika mycket för danska arbeten. Med 400 spå. för franska, ho!ländska och ergelska konstnärer, komma således sammanlagdt 1,000 spd. på Sverige och utlandet. Konstföreningen. Bland oljemålningar, som för närvarande äro utställde, märkes ett nytt landskap sf konungen, ett vinterstycke af Rydberg, bland denne konstnärs förnämsta alster, landskap af Billing, två vinterstycken med figurer af B. Wennerberg ro. ra. Signera Soramdi kommer att för första gången under denna saison uppträda på Stora teatern om onsdag i Den vilseförda (Traviata). Derefter kommer Barberaren att upptagas med henne såsom Rosina, hvarvid man i lektionsscenen lär få böra Carneval de Veniset. Under inöfosing är operan Linda di Chamounix, i hvilken båda signororna, Sorandi och Cari, komma att uppträda. mTuru man roar sig. Balerna för AR rr OA OA prins Fredrik och prinsessan Lovisa blifva alldagliga: Den ena balen är så lik dec andra ait det fordras en fransysk penna af första rangen för att gifva omvexling åt beskrifningarne. Som vi ej äro nog lycklige att ega någon sådan till vårt förfogande, nöja vi oss med att enkelt notificera att militärsällskapet ji lördags afton gaf sin andra bal i Brankebergs hotell, att de flesta medlemmar af kungl. familjen bivistade den, att den var talrikt besökt, att musiken var förträfflig, serverinigen rik och dansen liflig. Att den sistnämnda gjorde damerna ett utomordentligt nöje behöfver knapt sägas, då det faller af sig sjelf att på denna bal kavaljererna till det mesta voro officerare. På samma tid och i ett hus nära intill — de la Croix:s — egde ett mindre vanligt nöje rum. Två dansörer, dem Stockholms teaterpublik länge och gerna sett å vår största scen: ballettmästaren Sigurd Lund och premierdansörer. Theodore Marckhl, hafva vid denna vinters början öppnat en dansskola i Brankebergs hotell. Det fanns förat icke någon riktig dansskola på många år här. Gud vet hur Stockholms ungdom under tiden har lärt att dansa; en stor mängd deraf måtte ha tagit sig före att dansa utan att hafva gått i skola. Dansen har blifvit derefter. Den har mer och mer urartat till hafs, fläng och regellöshet. Det har nödtorfteligen gifvits akt på musik och takt i valser och polkor, men i francäserna har det varit för allom uppenbart huru föga det dansats efter noter och regler. Hrr Lunds och Marckhls dansskola har således uppfyllt ett länge kändt behof; också har den räknat ett stort antal elever; lektionerna hafva merendeis bivistats af många bland föräldrarne. Båda mästarne hafva, genom att sjelfva lära rig, inhemtat den grundligaste öfning att lära andra. Båda älska dansen, icke blott som ett behagligt tidsfördrif, utan som en gren. af den sköna konsten, och deras riktning står således i viss mån i opposition mot dansens utveckling under de senare åren å den kungliga scenen. Båda lägga de stor vigt uppå den estetiska gymnastik som ligger i väl ordnade dansöfningar. Förliden lördag uppvisades på en slutbal resnltatet af deras undervissing. Man såg der en ansenlig samling af hoppgifvarde ungdom från 6 till 20 år röra sig säkert och ganska ledigt, först ensamma, sedan i de bugtande ringlarne sf äldre deltagares vals och polka. De närvarande föräldrarne tycktes vara mycket belåtna med denna uppvisning, åt hvilken oskuld och glädtighet gåfvo den skönaste prägel. Hlanchs cafc. Vi erinra, att tobaksrökning i denna lokal under hr Möllers kontAartar nNyimAra är Aflyct äfgan Am måndanarnaA