Dagens Nyheter – 15 februari 1869, sida 2

— År det sannt, herr uppsyningsman, att Albin blifvit flyttad till en annan afdelning? — Ja, var svaret. Herre, jag behöfver Albin, för att lefva. Han tillade: Ni vet, att jag icke har tillräckligt af inrättningens portion, och Albin delade sitt bröd med mig. — Det var hans egen sak. — Herr uppsyningsman, skulle det icke vara möjligt, att jag fick komma i samma qvarter som Albin? — Nej! det är en afgjord sak. — Af hvem? -— Af mig. — Herr uppsyningsman, det är lif eller död för mig, och allt beror af er. — Jag går aldrig ifrån mina föresatser. — Har jag då gjort er något emot, herr uppsyningsman? i — Nej. — Nå, hvarför skiljer ni mig då från Albin? — Det angår dig icke. — Med denna förklaring bortgick uppsyningsmannen. Claude sänkte hufvudet och teg. Ett stackars lejon i buren, som man beröfvat sin hund! Sorgen öfver denna skilsmessa, vi måste tillstå det, stillade för ingen del fångens hunger. Ingen märklig förändring syntes hos honom. Han talte icke ett ord om Al