Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 2

med anhållan om ursäkt för det han kommit så der inrusande. Innan han gick hade han likväl uppfångat en tacksamhetens blick ur Evas ögon; och, som han ej visste hvarifrån den härledde sig, ansåg han den som en uppmuntran åt sig, och började redan göra sig förhoppning om att hafva vunnit den unga arftagerskans hjerta. Frun gick en stund fram och åter och beskärmade sig öfver de usla männen, som man nu för tiden icke alls kunde lita på. Hon tröstade sig dock snart vid tanken på hur flat löjtnanten skulle bli, då han fick se att han ingenting hade för sitt besvär; — oeh som hon i sin ungdom fått lära sig att rita några kråkfötter, sökte hon i hast upp penna, bläck och papper och skref, fter mycket bråk och betänkande, följande bref: beste löhGtnant; jag Får Her mäd Und er Räta at Jag inte vell ha nån Ban ke Ruttmakare te måg — — så löhGtnanten beHöver inte beSvära säg mä att Kåma Tebaks. Ödmjukast Käna Rina Sara Ströhmqvist. När fru Sara förseglat detta bref, fick pigan genast bära det till löjtnanten. Denne, som kände igen flickan, men icke hade någon aning om bvad som förefallit hos Ström