Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 3

an er AE LJ Hvarjehanda nyheter. Polisspioneriet i Paris måste vara utbildadt till en förfärande grad. Derom vittnar en händelse, som inträffade för någon tid sedan, och som gifvit de libersla tidningarne anledning att på det skarpaste klandra så väl regeringen, hvilken icke skyr att för sina afsigter begagna äfven föraktliga medel, utan äfven den ton, som under Napoleonska väldet kunnat göra sig gällande icom bildade samhällsklasser, kunnat sprida sitt gift till och med bland studentkåren, der, om någonstädes, man förr var van att träffa moralisk friskhet. Vi omtala händelsen, ty det kan icke annat än göra godt i alla länder att erfara, i hvilken grad ett styrelsesätt, sådant som det nuvarande franska, är i stånd att förpesta -menniskors moral. Blir det varaktigt, måste det sluta med att förderfva hela nationen. En herre hittade en dag på en af Paris gator on plånbok, med åtskilliga papper i. Han tog den naturligtvis med sig, och vid hemkomsten öppnade han den för att af innehållet komma underfund med hvem egaren var. Det första han fann var ett kort, sådant som hemliga polisagenter bruka ha på sig för att när så påfordras bevisa denna sin egenskap. För öfrigt innehöll plånboken åtskilliga bref, af hvilka tydligen framgick att polisagenten tillika var juris studiosus) vid universitetet och icke längre hunnen i ålder än till ett och tjugu år, samt vidare att han åtagit sig mot betalning spionera på sina kamrater. Den unge man som går in på något sådant måste vara bra djupt sjunken; men huru skall man kunna begära annat, då han har en far, som talar till honom så bär: Min son, det finns blott ett ting af värde här å jorden, det är äran; bevara den noga. Du skulle utan mina goda råd säkerligen riskera den genom att öfverlemna dig åt studentlifvets förlustelser, hvarförutom du skulle förspilla din tid och dina pengar, som du får af din gamle far, hvilken med så mycken möda sammanskrapat dem för att en gång lemna dig dem i arf. Lär dig, min son, lär dig att i god tid förtjena penningar sjelf. Du har vyligen afslutat din kurs vid elementarläroverket: kom ihåg Horatii ord: Rem quocumque modo rem, det är hufvudsaken, säger den latinske moralisten. Men, mitt barn, tro på din vördade fader, det är icke uteslutande bufvudsaken, med förmögenbeten bör man äfven förena allmänt anseende. Visserligen åtföljer sådant alltid rikedomen, men det fästes också vid offentliga utmärkelser, hvaröfver regeringen förfogar. Du måste således göra allt för att komma i åtnjutande af Bådava. Min käre son, regeringen har såsom belöning för de tjenster jag gjort densamma samtyckt att mottaga dina. Hvad du har att göra är hvarken mycket svårt eller mycket mödosamt... Du tycker om kafeer, baler, poblika nöjen; detta tycke tillhör din ålder, och jag är icke nog sträng att vilja förbjuda dig f rströelser, hvaraf jag sjelf i min ungdom njutit. Men du skall förstå att använda dessa nöjen till din nytta, laga att också de i sin mån bidraga till att föra dig fram i verlden. Öppna öronen, min son, och kom i ihåg allt hvad du hör talas omkring dig. Lyckligtvis har du godt minne — gör bruk af denva värdefulla gåfvå, som jag omsorgsfullt sökt hos dig utbilda. Du går tid efter annan till Jerusalemgatan; der träffar du herrar, som i alla afseenden uppträda comme il faut, som äro utsökt artiga, riktigt gentiemannalika — med ett orå goda och nyltiga bekantskaper — du upprepar för dem alla de samtal, hvartill du, tack vare slumpen eller din egen skicklighet, blifvit vittne, Jag har anvisat åt dig ett årligt un