Dagens Nyheter – 10 februari 1869, sida 3

Naturvetenskapligt. Olika ämnens inflytande på groningen och vegetatiomem. Wäxternas groning och utveckling äro beroende af en sådan mängd yttre inflytandeu, att en fallkomlig kännedom derom först blir möjlig efter långa detaljundersökningar, af hvilka hvar och en afser ett särskildt af de samtidigt verkande ioflytandena och bestämmer dess värde. Ett litet bidrag härutinnan lemna Carey Leas försök, hvilka utförligt meddelas i Silliman?s Journal. Han lät kora gro på lappar af musslin, hvilka voro utbredda öfver glas, fyllda med olika vätskor. Som alla andra förhållanden voro likartade, framträdde tydligt genom dessa försök de i vatten förekommande, olika kemiska beståndsdelarnas olika inflytande på groningen. Af samma antal korn (20) grodde ungefär lika många på alla vätskorna, nemligen på destilleradt vatten 16, på mycket utspädd svafvelsyra 18, på mycket utspädd salpetersyra 14, på en utspädd lösning af kolsyradt kali 16, på lika mycket utspädd kolsyrad natronlösning 14 0. s. vy. Deremot grodde endast 3 korn på utspädd saltsyra. Under den sednare utvecklingen gjorde sig dock märkbar en skillnad, som blef alli tydligare, så att eiter 6 dagar utvecklingen var längst framskriden i destilleradt vatten, i kolsyradt kali och svafvelsyradt patron. Mindre utvecklade voro de små stånden i kolsyradt vatten och ammoniak, och längst efter voro de i de utspädda syrorna. Åfven organiska ämnens inverkan undersöktes af Lea, och han fann, att kornet grodde lika fort och bra i lösningar af rörsocker, af gummi och af glycerin; något synnerligt befordrande inflytande visade dock icke dessa ämnen. Ytterligare en anmärkningsvärd. omständighet är, att ståndens rötter utvecklade sig till en längd af 4 till 5 tum, ända till glasens bottoar, i gummioch glycerin-lösningarna, under det att rötterne i rörsockerlösningen visserligen voro kraftiga, men knappast nedgingo under vätskans yta.