Dagens Nyheter – 8 februari 1869, sida 3

hofrätt. a AS a Riksdags-N yheter. Kongl. Maj:ts begäran om ett anslag af 198,000 rår till brudgåfva åt prinsessan Lovisa bifölls i lördags af riksdagens båda kamrar, i den första utan diskussion, såsom man kunnat vänta, och äfven utan annat enhälligt bifall, än att statsatskottets betänkande fick passera, ty det svaga ja som hördes på talmannens proposition, torde ej med skäl, såsom Posttidningen gjort, kunsa rubriceras som enhälligt bifall. Iandra kammaren deremot uppträdde några talare emot förslaget, ehuru ingen der heller ville ha någon ordentlig diskussion i gång angående den ömtåliga från, Ordet begärdes först af hr O. B. Olsson, som förundrade sig öfver, att vederbörande velat framkomma med en sådan begäran i denna tidpunkt, då klagan öfver betryck höjes i rikets alla provinser, af hvilka några till och med äro hemsökta af hungersnöd. Hvarje avnan familjfar får sjelf draga försorg om att hans döttrar få hemgift; och har han ingen sådan att ge dem, få få de vara den förutan — och han kunde ej inse något skäl, hvarför konungen ej skulle ha samma förpligtelse mot sin dotter som hvarje annan af landets familjfäder. På dessa skäl yrkade han afslag. Hr Hörnfelt hade, såsom ledamot af statsutskottet, velat bifoga sin reservation mot utskottets hemställan i denna fråga, men hade genom en tillfällighet blifvit förbindrad derifrån), hvarför han nu uppträdde för att ge tillkänna att han ej kunde yrka bifall till detsamma. Vid tanken på de stora handlingar, som utgått från konungen, är det ganska smärtsawt, yttrade tal., att nödgas motsätta sig detta anslag; men han ansåg det vara en pligt, som af ingen representant kunde underlåtas, att icke bevilja anslag till andra än fullt behöfliga ändamål. Dessutom var tal. i fullkomlig ovisshet om, huruvida de främmande prinsessor, som kommit hit till landet, drottningen samt prinsessorna af Östergötland och Dalarne, medfört brudgåfvor af samma ratur, som den här ifrågasatta. Med fästadt afseende härå och i följd af den ilandet rådande ekonomiska förlägenheten, kunde tal. ej. med godt samvete genom sin röst medverka till detta anslags beviljande. Hr Svensen mottog hvarje postdag alltför upprörande skildringar om nöden i sin hembygd Småland, för att han skulle af svenska folkets skattebidrag kunna eller vilja skänka bort en så stor summa, som den ifrågavarande. Hr Per Nilsson från Kristianstads län kande ej heller rösta för anslagets beviljande, emedan han väl visste hvad folket i allmänhet tänkte derom. Och hvad skulle väl kommittenterna säga om de ombud, som kastade bort hundratusentals riksdaler, onder det att man icke blott laborerar med brister i statens, utan jemväl i nästan hvarje enskild kassa och är ur stånd att bevilja anslag af statsmedel till sådana ändamål, som uppenbarligen äro af allmänt gagn. Hrr Östman och Carl Isak Bengtsson tillkännapgåfrvo, den sedoare på de skäl, som blifvit anförda af hr Hörnfelt, att de ämnade rösta för afilag. Hr Jöns Pehrsson sade 8:n öfvertygelse vara den, att ingenting skulle under närvarande förhållanden mer öka smärtan hos folket öfver dess betryckta och bekymmersamma ställning, än om detta begärda anslag beviljades. Han ville nöja sig med att på redan anförda skäl yrka afslag, han kundn visserligen ha mycket att säga, men den största vältalighet vid detta tillfälle bestod deri, att nedlägga ett tyst nej i valurnan. Hr Kjellman tillkännagaf äfven, att han komme att rösta för afslag. Statsrådet af Ugglas ville, i anledning af hr Hörntelts tvifvelsmål, hurnvida sådana brudgåfvor åt prinsessor hörde till vöflig sed, lemna rågra upplysningar, bvilka han började med det påståendet, att sådana anslag hade gammal bäfd i svensk 1vg, hvilket han ville bevisa dermed, att stadganden härom förekommit i Magnus Erikssons och Christoffers landslagar. Äfven åberopade tal. att envåldsregenten) Carl XI bestämt i sitt testamente, att hans båda döttrar skulle ha en hemgift hvardera 2f 100,000 specier, hvilket förordnande redan af den tidens riksdag blifvit godkändt! I andra länder med lika stadgad konstitutionel frihet som Sverige vore äfven sådant med bruket öfverensstämmande. Konungens at Italien två döttrar, gifta den ena med pring Napoleon och den andra med konungen af Portugal, hade hvardera på så sätt erhållit 500,000 francs i hemgift. Drottningens af Englavd två gifta döttrar hade erhållit den äldre 40,000 på. sterl. och den yngre 30,000 i ett för allt, utom en mindre lifränta. Från Danmark åberopades exemplet af Sofia Magdalena, som till Sverige medfört en hemgift,