Dagens Nyheter – 6 februari 1869, sida 2

på Fyen, hvarom konung Oscar hade afslutat öfverenskommelse med danska regeringen, och hvilket välbekanta yttrande: Sveriges ära ligger i Danmark, skulle tysta munnen på alla som förmenade att Danmark icke skulle få verkligt gagn af ett sådant bistånd och Sverige för detsamma hvarken heder eller tack. — en förutsägelse, som till punkt och pricka slog in. Men det der yttrandet: Sveriges ära ligger 7 Danmark, gjorde den för tinfället beräknades nyttan, att sauvera konung :O:car från den föriägenhet, hvari Han skulle råkat, om riksdagen icke arsagi: medel för oxpeditionen till Fyen. Det är härvid att märka, att då grundlagen tillstadde konungen rätt att, ständer:a ohördan, ingå traktater med främmande makter, så sakrades det verkligen: åtminstone icke helt och hållet en viss för-. pligtelse för ständerna att anslå medel till traktatens utförande. Detia är deremot aldees icke förbållandet med det kontrakt, :on mellan konuagen af Sverige och konungen af Danmak är afslutadt angående giftermål meilan den enes dotter och den andres son. Deitsa är ett helt och bållet privat kovtrakt. Grundlagen nämner icke ett ord om sådana slags kontrakter. Riksdegen ;har ingenting med dem att beställa. Om konurgen i ett sådant förbinder sig till det ena eller avdrs, är det-baus ensak, Sveriges åra ligger icke i uppfyliandet af det kontraktet — Jizger icke i Danmark. — Posttidringeni yttrande: -Morsliska förpligtelser, för staten gom individen, finnas lika väl, om än röster, som påbjuder dem, talar mindre högt och tydligt hos den ene än den andre väl värdt ott taga vara på — ej mindre u den ene än don andre. Dugligt Allehanda börjar sin uppsats om detta ämne med en capiatio benevolentim, i det att-tidn. efter att hafva rämnt att statsutskottet med en gasska taiande tystnad i afscerda på motiv helt enkelt tillstyrkt anrlaget, yttrar följande: SVic hade önskat, att icke mindre pressen än kamrarnes ledamöter velat, i likhet med statsutskottets ofvanantydda förfarande, blott geno m en kall men värdig tystnad angifva de blandade känslor, med , hvilka man går att votera ett anslag, i hvilket vederbörande synas på ett mot den svenska riksdagen föga grannlaga sätt hafva inblandat den internationela grannlagenheten genom att, sedan frågan blifvit i Danmark enhälligt och i Norge utan votering aföjord, hafva ställt vår land i-en obehaglig efterhand. Efter detta ogillarde-votum mot vederbörande gör Dagligt Ailehanda-.en af sina vanliga: öfvergångar och manar ifrigt riksdagen att bevilja-anNaget, vid äfventyr att Sverige: icke blott moraliska utan äfven ekonomiska anseende skall lida, icke biott inför de skaudinaviska brödratolken, utan fastmer inför all verldens folk. Om Dagligt Alleharda hade sagt: monarker och diplomster, så skulle kanhända någon ha trott på det der lidandet ai Sveriges anseende, men folken skulle visst icke avnat än anse att svenska riksdagen handlat mycket klokt och ur ekonomisk synpunkt vilbetävkt om de erfore, att den hade afslagit en begär ran som vittnar om-att man äpnu på samhällets höjder behåller: ett alltför Starkt minus af Ludvig XIV:s påstkondg, att. staten är jag