Dagens Nyheter – 6 februari 1869, sida 2

der och hvilka derför höllos kära af båda. Så fingo de en dag underrättelse af en bonde, att Odegård var uppe vid Öygårdarne och att han ämnade komma ned till prestgården, hvarigenom de blefvo skygga och upphörde met sina vandringar. Men då Odegård kom var han mera upprymd och glad, än de någonsin sett honom förut. Hans ärende var, att i socknen inrätta en folkhögskola, och han tänkte sjelf besörja undervisningen i den, tilldess han påträffade en person, som var lämplig till föreståndare. Derefter ville han sitta någonling annat, ännu vigtigare, i gång deruppe. Han. afbetalade på detta sitt, sade han, något af fadrens skuld till bygden — och hans far bade lofvat att flytta till honom, så egenart han fått ett boningshus uppbygdt. Detta skulle ligga nära intill prestgården. Prosten och Signe blefvo öfvermåttan glada öfver dessa underrättelser och det blifvande grannskapet; Petra gladde sig äfven, men det väckte tillika hos henne en främmande och smärtande känsla, att. han just ämnade bosätta sig der, när hon stod i begrepp att resa derifrån. i Prosten önskade, att de dagen före Petras afresa skulle begå den heliga nattvarden gemensamt. Härigenom utbredde sig en tyst; men djup högtidlighet öfver de sista dagarna, och derigenom inträffade äfven det egendomliga, att då. de råkades och .samr