Dagens Nyheter – 4 februari 1869, sida 3

LONDON, den 3 febr. Spanmålsmarknaden var ytterst liflös. AMSTERDAM, den 3 febr. Råg in loco oförREG Pr mars noteras den 197: 50, pr maj 200: 50 G. e ee re rr rr 00 Rn An a ran Naturvetenskapligt. Organismer i hafvets djup. I den församling af engelska naturforskare, zom under sednare hälften af sistlidne augusti hade sina sammanträden i Norwich, höll professor Huxley ett föredrag öfver de organismer, hvilka förefinnas i Atlantiska oceanens djup, hvilket föredrag vi här återgifva i sammandrag efter Mechanics Magazine. r 1857 förverkligades första gången planen att nedlägga en transatlantisk telegrafkabel. Engelska regeringen lät, i följd af till henne aflåtna framställningar, undersöka hafsbotten i dess hela utsträckning från Europa till Amerika, för att få med visshet utröndt, huruvida den vore lämplig att mottaga kabeln. Härom voro de mest olika åsigter utbredda, och många menade, att hafsbottnen vore, så uppfylld af klippor, att den skulle uppfånga eller afskära kabeln. Man utsände derföre ångaren Bulldog, under befäl af kapten Dayman och utrustad med de yppersta apparater, med hvilkas bjelp större eller mindre prof af hafsbottnen kunde upptagas från hvarje djup, på hvilket sonderingar gjordes. Kapten Dayman gjorde sina soxderingar och hemförde prof på hafsbottnen, hvilka krigsdepartement öfversände till Huxley för att närmare undersökas. Dessa prof voro af ovanligt intresse, derför att de för första gången erbjödo en positiv grund för åsigterna om verkliga beskaffenheten hos det slamm, som betäcker hafvets botten,i det gärskilda prof hade upptagits till och med från djup af 6,000 till 15,000 fot. I sin berättelse öfser dessa prof förklarade då Huxley, att afJagringarna bestå sfsmå runda kroppar, hvilka efter all anledning äro bildade af några inkrusterade (med en skorpa öfverdragna) lager, hvilka innesluta ett klart innehåll. Då dessa kroppar fort upplöstes af förtunnade syror, trodde Huxley att de icke kunde vara af organiskt ursprung. De största bland dem mätte 116 till !100 tum i gnomskärniog, men han hade ännu icke undersökt dem vid stark förstoring. Tre eller fyra år sednare offentliggjorde dr Wallich sina iakttagelser öfver organiska väsendens existens på betydliga djup i hafvet. Han upptäckte organismer, hvilka han kallade cocosferer, och hvilka efter hans mening hade fullkomligt ett sådant utseende, som om de vore bildade af ett antal af de kroppar, hvilken Huxley kallade cocoliter, hvilka äro mosaikartadt lagrade vid hvarandra. År 1861 offentliggjorde dr Wallich en andra afhandling i detta ämne, i hvilken han ådagalade, att cocoliterna voro identiska med små organvismer, som hr Sorby hade upptäckt i kalk. Samma år gick hr Sorby ännn ett steg längre, och fann, att de små kroppar, som Huxley hade kallat cocoliter, derför att de bestå af konkretioner (sammanväxningar), om man omvänder dem — ingen lätt uppgilt med så små föremål — äro hbåliga, såsom voro de afskurna från en ihålig glaskula. . Huxley undersökte derför ännu en gång profverna från hafvets djup, i det han använde mycket starkare förstoringar än första gången, och fann, att de, jemte en oerhörd mängd af små musselskal, innehöllo en otalig massa små, oregelbundna slemkulor, hvilka voro punkterade på hela ytan. På deisa med punkter försedda, kulor fästade han nu särskild uppmärksamhet. Vid användande afen 1,200-faldig förstoring kunde dessa kulors närmare beståndsdelar mycket väl urskiljas, och man fann i en enda ett stort antal små korn, hvilka, spridda i densamma, hade en storlek af 4,000 till !720,009 tum. Dessa små korn voro alla organiska bildnivgar och företedde vid behandling med vissa ämnen alla de förändringar, som äfven andra organiska substanser förete vid behandling med samma reagentier. Medelgenomskärningen af hvarje sådan grupp af korn uppgick till !1 å2100 tum, och de framställde en massa, som lefver i hafvets djup och utvecklar sig i dess slamm. Det finns till och med, blandade med musslorna i hafvets djup, ett oändligt antal af små slemkulor, hvilka omsluta kroppar med den enklaste organism. Det faktum, att dessa orgavismer förefinnas på ofvan nämnda djup af 6000 till 1,500 fot är satt utan allt tvifvel, så att hafsdjupen i sjelfva verket äro bebodda af dessa lefvande urväsen, från hvilka de gamla filosoferna härledde alla öfriga organismer; och nu hafva många forskare återgått till samma åsigt om alla lefvande väsendens upprinnelse från enkla uroörganismer. Huruvida dessa väsenden äro växter eller djur, derom kan man icke bilda sig någon åsigt. Sannolikt äro de de enklaste representanterna af den gemensamma urstam mellan djuren och växterna, till hvars antagande organismernas utvecklingsteori leder. Hvarjehanda nyheter.