Dagens Nyheter – 2 februari 1869, sida 3

Den som vill lefva ifred måste vara rustad för krig, säger ett gammalt tärkespråk, hvilket militärerna söka göra gällande som ett Ilbondakani mot sparsamma representanter och hvilket äfven i vår Posttidning nyligen användts till förmån för det nya armå-ombildningsförslaget. De sednare franska regeringarra ha följt den regeln. Efter dem ha andra regeringar gjort sammaledes. Så har den ena statens budget iagat upp den andras, liksom den ena kapplöpniogshästens ifver manar fram den andras — tilis begge stupa i statsbankruttens afgrund. Under restaurationsperioden (1815—1830) kostade det Frankrike i medeltal 300 millioner frank om året att genom armå och flotta skydda sig mot krig. Under Ludvig Filip och Tepubliken (1831-—-1851) kostade samma ändamål i medeltal 422 millioner årligen. Under Napoleon ha armåen och flottan kostat 701 millioner om året. I Österrike har stegringen i utgifterna för att få lefva i fred stigit under samma tidi samma proportion; ändock hjelpte det icke, utan Preussen gjorde krig mot den Habsburgska kejsarstaten och besegrade den. Ryssland hade ständigt lefvat på den beväpnade fredsfoten och derigenom förstört sina finanser. Likafullt fick det icke lefva i fred utan anfölls af England och Frankrike. Dessa och många andra exempel, som kunde anföras, bevisa att rätta sättet att bevara freden icke måtte vara att ruinera sig genom ett ständigt för krig rustadt tills t till tånd. T