Dagens Nyheter – 1 februari 1869, sida 3

Kalospinterokråmarsiggrini och Signora Krinolinochignonino. Till slut: Tsing la la, Populär Tuttifrutti dolla Podrida. En ung konstnärinna var nyligen inkallad såsom vittne vid en domstol i Paris. Ordföranden frågade henne om hennes ålder. — Nitton år, svarade hon; men jag är myndig. Ordföranden: Huru? nitton år och myndig? Damen: Ja, min herre; jag har varit gift, jog är enka, och såsom gift måste jag naturligtvis vara emanciperad. Naturligtvis fingo alla, som hörde detta, ett godt skratt. För sångare. En amerikansk fysiolog påstår, att hvarje sångare, som är rädd om sin röst, bör undvika att röka. Han påstår sig nämligen under gina dissektioner hafva upptäckt, att tobaksröken skadar rösten. Hlok eHer dåre? En resande gjorde för en kort tid sedan ett besök å ett dårhusi mel? lersta Sverige. Hiärfann han, bland andra, en man med särdeles godt utseende, omkring 50 år gammal, som talade mycket förnuftigt i alla afseenden, så att den resande till slut förundrad utbrast: Men sig mig då, hvarför, i Herransg namn, har ni kommit hit? I följd af en ordtvist, blef svaret. Hura då? Jo, jag skall säga er det: verlden påstod att jag var galen, och jag påstod deremot, att den var galen, och då nu för tiden den befingda allminna rösträtten herrskar, så blef jag ölverröstad och man satte mig på dårhuset. Vacker bild. En amerikansk tidving begagnar på ett ställe följande liknelse: Lyckan liknar en gris, hvars svans är besmord och slipprig; många gripa derefter, men få kunna fasthålla en. Försvunna personeriLondon,. Sedan 1860 försvinna årligen, enligt officiel uppgift, 450 menniskori London. För den åttaåriga period, som sedan nämnde tidpunkt förflutit, utgör totalsumman således 3,600 spårlöst försvunna persor er, ett i sanning fasaväckande antal. Fastin den detektiva polisen i London består af pröfvadt och ihärdigt folk, som ej sällan vågar lifvet itjensten, har den hittills ej kunnat upptäcka sammanhanget. Ovanliga sjelfmordssätt. I den afdelning af statistiska centralbyråns berättelse för år 1867 rörande befolkningsstatistiken, hvilken afhandlar dödsorsakerna, nämnes med afseende på de valda dödssätten att, såsom vanligt, hängning och strypning varit de allmännaste. Såsom ovanliga torde böra anmärkas: en smedsdring, som lät hufvudet krossas under smedshammaren, en arbetare, som störtade sig nedigrufvan, en enka, som af fruktan för brist svilte sig till döds, och en bonde, som afdagatog sig med ett riäfgiller.