på det ställe, der han begått brottet. Denna käpp var polisen till den bista hjelp vid spaningarne. Vid den skändliga gerningen synes käppen ha spelat en ohygglig rol. Förfrågningar gjordes, och det upplys att åtskilliga personer under de sednaste da ofta selt en snyggt k d, högrest man med t hår och en käpp, liknande den af polisen tillv gna gå i närheten af huset n:o 45 Griner Weg. En herre infann sig hos polisen, och då han fick se käppen, uppgaf han med bestimdhet att den tillhörde hr von Z., med hvilken han var persenligen bekant. Zasztrows föregående lif gör honom äfven misstänkt för onaturliga utsvifningar. Han häktades den 20 dennes i sin vid Potsdamer-gatan beligna bostad. Han förnekade på det bestämdaste all vetskap om brottet och ville icke tillstå att käppen tillhörde honom, ehuru hans värdinna äfvensom hans uppasSerska utan jingaste tvekan eller ovisshet intygade att den var ans. Han påstår sig aldrig ha varit i trakten af Griiner Weg, ehuru flera vittnen igenkiänna honom för att vara den man, som sedan åtta dagar tillbaka blifvit sedd med sin käpp upprepade gånger på denna gata. Fastin han nekar, kan han icke bevisa, att han på uppgifna tider befunnit sig annorstädes. I sitt fängelse visar han sig mycket from och vid vid sina förhör bär han oupphörligen Guds namn på tungan. I en annan tidning beskrifves hr von Zastrow sålunda: F. d. löjtnanten vid landtvärnet, målaren v. Zastrow är en mycket storväxt man, men hans bållning är något slapp och hans ansigtsuttryck vekt, fastän ej tilldragande; redan för femton år sedan såg han ut som en ung gubbe. Det låg någonting vissnadt, förslappadt i hans drag och i de matta ögonen, hvilket iakttagaren icke kunde anse såsom följd af ett gladt utsväfvande lif, icke såsom spår af dessa laster, hvarigenom ungdomskraften förslösas; utan de nimnda tecknen antydde omisskänneligen hemliga synder. Han musicerade med passion, spelade med förkärlek andliga melodier, umgicks i aktningsvärda familjer, men stötte sig med de flesta genom att mot fruntimmer uppföra sig med en råhet, hvari icke blandade sig det minsta snille, och som ej en gång var originel. Man såg honom nattetid upptrida på bier-stugor, nästan alltid åtföljd af en ung man; men föremålen för hans vänskap, de unga minnen, ombyttes oupphörligt. Han tyckte mycket om att på svirmiskt sätt tala om en idealisk vänskap; men hans osmakliga fraser gjorde nistan alltid ett pinsamt intryck; ingen kunde hålla honom för en dygdig, utan blott för en öfverspind karakter. Han lät aldrig ett plumpt ord komma öfver sina läppar, talade jemt blott om idealer, och dock trodde ingen honom vara en renhjertad man; en hvar fruktade att komma honom för nira, det var som hade städse en misstanke hvilat på honom. — — — — Värden på restaurationen Wilhelmsgarten i Berlin samt flera psrsoner, hvilka samma afton då brottet begicks, uppehöllo sig å nimnda utskänkningsställe, ha meddelat, att v. Zastrow klockan omkring åtta, alltså helt kort efter sedan den ohyggliga gerningen måste ha blifvit begången, dit ankommit och sjelf presenterat sig för flera herrar såsom målaren v. Zastrow samt språkat och diskuterat högst ogeneradt i deras sillskap ända till klockan inemot elfva på natten. Denna förfärliga kallblodighet, omedelbart efter ett så afskyvärdt brott, kan icke förklaras annorlunna, in såsom ett väl öfverlagdt bemödande hos förbrytaren att söka göra troligt, det han vid tiden för det gräsliga då-. dets föröfvande befunnit sig på ett annat stille. Flera ytterligare bevis lira nu äfven ha kommit i dagen, hvilka bekräfta de misstankar, som man förr hyst, att han äfven begått det andra ofvanniimnda brottet, hvarför han en tid satt häktad, och som mycket liknar detta sednare, om hvilket han nu kan anses vara så godt som öfverbevisad, sedan han blifvit konfronterad med den arma gossen. Denne hade af von Zastrow blifvit narrad till det aflägsna stället genom löfte att der få se vackra taflor. —— Breflåda. Gammal prenumerant. Ni måtte icke känna originalet! Ansvarig utgifvare och redaktör: Rudolf Wall fltaXffaxs Il 8 AA AA mm må tdninveasnes hvr2