Dagens Nyheter – 29 januari 1869, sida 3

LHUcdjce sSldan andras ull — — Jury 1 ekolornat LJ Hvarjehanda nyheter. En valkomedi. Under denoa rubrik innehåller SölvesborgsPosten den 20 dennes följande tragikomiska skildring af ett dagen förut försiggånget stadsfullmäktigval: Det har nu gått så långt med uppfattningen af den kommunala rösträttens ocfterrättlighet, att de tillfällen då den kommer ifråga att tillämpas, nemligen val af stadsfollmäktige, anses och bebandlas såsom gyckelspel, såväl af allmänhe:en som af myndigheterna. Det försiggick en sådan valkomedi här i går. Stadens röstegande innevånare hade i laga ordning blifvit kaiiade tiil kl. 11 förmiddagen, för att företaga val till återbesättande af en ledig plats i stadsfullmäktige efter grossbandlaren 8. Holm, som alfsagt sig förtroendet, sedan han fyra år såsom sådan tjenstgjort. Allmänna rådstugan hålles, som man vet, inför magistraten å rådhuset. För att väcka den slumrande allmänna andan går det vanligen så till i småstäderna att en stadsbetjent en stund före det högtidliga valet går omkring i gathörnen och uppläser magistratens kungörelse derom, efter att förut hafva — tutat i byahornet höllo vi på att säga, nej ringt i en klocka — som efterträdt byhornet — för att ådraga sig uppmärksamhet. Så skedde äfven här, med den påföljd att ett par tre personer, som för tillfället befunno sig i grannskapet af rådhuset, och förmodligen hade en ledig stund, infunno sig för att lägga sina röster i urnan. Men som magistraten, antagligen sysselsatt med förrättningar på annat båll, ännu icke hunnit komma tillstädes, — klockan var ännu icke balf tolf — så gåfro dessa beskedliga röstegande affären på båten och gingo hvar till sist. Straxt derefter infunno sig magistratens ordförande och ena rådmannen, men de kunde icke ensamne välja stadsfullmäktig. vad var att göra? Jo! För att valet skulle kanna försiggå, dertill man på goda grunder antog böra erfordras åtminstone ett par röstegande utom magistratens ledamöter, så skickades en stadstjenare ut omkring staden, denna gång utan bjellra, för att öfvertala vederbörande. På detta sätt, hvilket efter hvad magistraten; ordförande tillkännagaf, icke var någon ovanlighet, lyckades man få ihop några personer och dertill hade två närboende frivilligt infunnit sig, så att nu borde valet kunna gå för sig till och med med ovanlig glan:. Men 0 ve — nu var icke rätten fullsuten! Det fattades en rådman. Hvar kunde han hålla hus? Den arme stadstjenaren måste ut på språng igen, för att få tag i en person, som kunde vara lämplig och hugad, att såsom sådan tjenstgöra. Det lyckades ock snart, och änd:ligen kl. 12 försiggick valet, sedan en af de närvarande, förmodligen på skämt, protesterat emot den sålunda ordpada valförrättningen — på hvilken protest naturligtvis magistraten icke fäste något afseende — och utföll så, att af åtta röstaprde — rättens ledamöter och betjenten inbegripne — rektor F. W. Dahl enhälligt utsågs att vara stadsfallmäktig, en utgång, som för öfrigt icke kunnat vara bättre, äfren om alla stadens röstegande i valet deltagit. Då uteslutande det orimliga i röstgrunden, efter hvilken 100 röstegarde tillsammans oppväga en — och sådana enheter finnas här flere, af hvilka dock ingen var närvarande — är att tillskrifva liknöjdheten för dessa val, hvilka dock afse kommunens vigtigaste förtroende, hafva vi icke dragit i betänksnde, att gifva offentlighet åt ifrågavarande valkomedi, i förhoppning att derigenom hafva lemnat ett li:et bidrag till bistorien om denna röstgrunds cefterrättlighet — till de många sålana, som från alia landsändar förnimmas, och som borde vara lagstiftande makten en väckelse att snarligen åvägabringa förändring. Valkta barmemn! Ätta dagar i sördegs begicks och upptäcktes i Berlin följande ohyggliga dåd. På aftonen kl. omkring 10 fann man en sexårig gosse vid namn Emil Haucke ligga i ett tillstånd, svårt att beskrifva, på vinden till huset n:o 45 Gräner Weg. På hans hals syntes ett hlott alltför tydligt märke, som bevisade att för att strypa honom. Dessutom såg man på halsen spår efter flera knifstygn. En annan del af kroppen var afhuggen. Gossen fördes så fort sio göra lät till ett sjukhus och undersöktes der n läkare. Härigenom uppdagades, att ännu ett annat brott blifvit föröfvadt på hans kropp. Gerningsmannen hade efter dådets fullbordande instoppat barnet i ett skor En af husets invånare hörde ett jemri lite, gjorde alarm, och så fann man det arma barnet, betickt med blod, sot och smuts Polisens misstankar Nn S på en herr von Zastrow, som nu blifvit h Man har i hans bostad funnit ett par nedblodade benkläder. Zastrow var äfven för någon tid sedan misstänkt för ett annat brott af enahanda beskaffenhet; han arresterades också då, men blef till följd af bristande bevisning frikänd, Angävnde hr vonZastrow och förlopj et Å , 101 vid hans fängslande beri tas i en tysk tidning följande: