Dagens Nyheter – 28 januari 1869, sida 2

med frihetens förlust, plikta för brott, hvilkas ntöfvare gå fria och oåtkomliga! — Om man som lagstiftare ej kan förekomma dessa upprörande missbrok af ett samhälles högsta goda, kan man dock:i egenskap af menniska ej annat än uttala sitt ogillande af detsamma. Hvad nu motionen beträffar, så kan dess npptagande af riksdagen under nuvarande förhållanden lätt framkalla ett inbördes krig i Skåne, och dertill ville tal. ej med sin röst bidraga. Ivom andra kammaren fonpnes icke heller någon, tal. var derom öfvertygad, som ville sälta sin plog för zära grannens teg, ej heller någon, som icke i likhet med honom kände sig stolt öfver att vara född i ett land, der ett af troslärans bud lyder: Du skall icko hafva lust till din nästas hus. ; Finoansmivistern hr af Ugglas hade begärt ordet för att meddela kammaren några upplysniogar, rörande den fråga som na afrandlades. I 1857 års förordning om skatteförenkling och upprättande af en ny jordebok har blifvit stedgadt, att inge efterforskningar rörande eganderättsförbålianden skola sträckas längre än till år 1795, hvaraf följer stt kronan icke heiler kan sträcka sina anspråk längre tillbaka eller stödja dessa på förbållanden, som före den tiden existerado. Hvad beträffor de nu rådande oroligheterna, så hado till regeringen inkommit ansökningar om skatteköp af icke färre än 256 frälsebönder, bosatta inom 5 härader. En hel församiing hade i detta afseende påstått, att kroran egde all der befintlig jord. Ingen enda ansökan heads dock varit befogad eller kunnat föranleda till vågon k. m:ts åtgärd. På grund af detta förhållande hemställde hr ministern, hvartill den nu föreslagna uudersökningen skulle leda. Enligt haus öfvertygelse skulla frågans upptagande endast öka oron, som helt visst ej länge skulle hålla sig inom Skånes gränser, hvilket han ville lägga avdra kammaren på hjertat. Hr Zosenberg ville till en början bemöta en motsägelse af motionens motståndare. De hade yttrat farhåga för, att den föreslagna undersökvingen skulle rubba eganderättsförhållandena inom Skåne. Kunde en värmare undersökning härom åstadkomma någon rubboing, så vore ju undersökningens befogenhet och nödvändighet derigenom tydligen ådagalagd, och på samma gång visades ju äfven att de anspråk, som frälsebönderna nu vilja göra gällande ej sakna all rättslig grund. Att oron har djupare rötter än man under diskussionen velat medgifva, derom vore tal. öfvertygad, och han skulle skämmas för att vara skåning, om en sådan person som Tullberg, hvilken bodde i tal. grannskap och af honom var känd, kunde genom blotta lösa förespeglingar uppvigla till revolution. Hvarför hade han ej lyckats väcka oroligheter på alla frälsegods? Endast derför, att ella egendomsegare ej behandlat sipa uoderhafvande på samma sätt. Der folket blifvit humant bemött, der man sörjt för dess upplysning såväl som för dess tarfliga utkomst, der man, med ett ord, ej missbrukat sin makt. der var folket lugnt, förnöjdt och ville ej lyssna till några falska profeter. Sådant har dock förhållandet ej varit på alla ställen. Ej heller torde alla frälsogods blifvit egendomarne underslagna under enahanda omständigheter. Tallberg hade-ej gjort annat än fört luntan till eldfarliga och lätt antändliga ämnen. Tal. yrkade att motionen måtte remitteras, och kusde den ej leda till någon riksdagens åtgärd, så hade svenska folkets representanter derigenom åtminstone ej med likgiltighet afvisat ett nödrop från en talrik befolkning, hvilken finner sig betryckt och ej minst derigenom, att den bittills blifvit utestängd från upplystiogens välsignelser. (Forts.)