Dagens Nyheter – 25 januari 1869, sida 2

gångna. De reste, och han blef först då återvunnen åt lifvets verksamhet, när han helt och hållet upptagit hennes lif i sitt. Sjelf sålunda på sätt och vis en nybörjare, fick han intresse för allt som var i sin början och sträfvade till utveckling: alla tidens frågor, såväl de stora fosterländska som de mindre betydelsefulla politiska -— och derigenom blef han liksom en ny menniska med ungdomlig energi. Hans flydda krafter strömmade åter till honom och med dem kommo äfven hans ungdomsdrömmar och hans håg att predika — men han ville nu förkunna ordet, så att det blef en ledstjerna till lifvet och icke endast till döden. Men innan han stängde -sig inne i sin fjellbygd, för att egna sig åt denna nya uppgift, kände han behof af att erfara allt det, som rörde sig och verkade derutanför. De reste derföre vidare, men nu hade de slagit sig till ro med sina rika minnen. Bland dessa menniskor framlefde nu Petra sina dagar. Nionde kapitlet. På tredje året derefter, en fredag några dagar före jul, sutto Petra och Signe tillsammans i skumrasket, och prosten hade nyss komimit in till dem med sin pipa. Dagen var använd, såsom vanligen de flesta under de två förflutna åren, nemligen bör