Dagens Nyheter – 22 januari 1869, sida 1

-— AMV den andra. Skogen der framför tecknade sig som en töckenvägg, på hvilken spöklika figurer syntes; i samma ögonblick hon trodde sig fara derigenom, vek den undan, och så gick det beständigt, allt efter som hon rullade framåt. Ett väldigt dån, som oupphörligt tilltog, vidmakthöll föreställningen om, att hon färdades genom en hemlighetsfull trakt, der allt hade sin egen betydelse och sitt dunkla sammanhang, och der menniskan endast var en ängslig resande; som måste se till huru hon kunde komma vidare. Dånet kom från flera vattenfall, hvilka nu genom regnet vuxit ansenligt och kastade sig våldsamt från klippa till klippa under oerhördt buller och brus. Ofver forsarna hade man byggt smala broar, och då hon for öfver dem, såg hon djupt under sig, hur vattnet kokade och skummet yrde i bergets urhålkoingar. Snart började vägen kröka och slingra sig utför; här och der sågs en liten odlad fläck, några torftäckta hus stucko fram, men derefter började det åter bära uppför mot skogen och töcknet. Hon var våt och hon frös, men hon ville ändå fortsätta resan, så länge det var dager, hon fortsatte äfven den följande dagen, hon ville allt längre in i landet, till dess hon fann ett ställe, der hon kunde tro sig säker för upptäckt. Och dertill skulle han nog hjelpa henne, han, FISKARFLICKAN, 17